Hur man förflyttar en skyltdocka till sitt källarförråd
Som jag tidigare har berättat fick jag ju en skyltdocka av en man som skulle kasta ett par stycken som hade fått lite skavanker. Jag släpade hem den till min lägenhet och där blev den stående ett tag, främst för att jag inte kunde komma på hur jag på bästa sätt skulle bära ner den till mitt källarförråd. För er som inte har den praktiska erfarenheten i frågan kan jag meddela att en skyltdocka är tung, otymplig och aningen bräcklig, så lemmar kan falla av när man minst anar det. Jag ville inte möta grannar i trappuppgången och hälsa muntert, bärande på en arm eller ett ben. Det skulle se underligt ut och vara extremt svårt att förklara. Att bära hela dockan i ett stycke är möjligt, men en svår utmaning, eftersom det kräver balans, kraft och ett genomtänkt grepp i skrevet och runt halsen på dockan. Det ser ju som ni själva förstår inte så sympatiskt ut.
Nu i helgen lyckades jag till slut hitta en tidpunkt då jag kunde räkna med att det var ganska lite folk i rörelse i trappuppgången, så jag inledde operation docktransport. Jag monterade ihop dockan och trädde sedan ett påslakan över hela varelsen, ni vet på det sättet skelett är övertäckta på no-institutioner (fast då är det inte påslakan) så att det inte gick att skymta minsta lilla stortå på dockan. Sedan krokade jag av den från det blytunga stativet, lutade dockan mot hallväggen, tryckte upp hissen och blockerade hissdörren med dockstativet, bar in dockan i hissen, lutade den mot väggen där, gick tillbaka och stängde och låste min ytterdörr, klev in i hissen och släpade in stativet och åkte ner till källarplanet. Så långt allt väl!
I källarplanet finns två dörrar - en in till källarförråden och en till husets garage. När jag hade spärrat hissdörren med stativet igen, släpat ut dockan och lutat den mot väggen i den lilla hallen mellan källar- och garagedörren och släpade ut stativet från hissen igen öppnades dörren till garaget och en man klev ut därifrån. Jag såg att han tittade undrande på min tvåmetersklump-somvartäcktmedettpåslakan, men han betedde sig precis som en artig svensk ska, det vill säga han visade inte med en min att det såg konstigt ut. Vi hälsade hövligt på varandra, och precis när han tryckte på hissknappen rasslade det till under påslakanet och så föll dockans ena arm ner med en lätt smäll i marmorgolvet. Jag såg att han såg armen, men vi sa inget till varandra. Vi tittade lite på varandra, fortfarande tysta. Jag kunde ana hur hans huvud fylldes av frågor, men ingen av dem lämnade hans mun. Han klev in i hissen, jag slutförde docksläpandet in i mitt förråd.
Och jag försöker mota bort frågan som finns i mitt bakhuvud - när ska jag någonsin få användning för den där dockan?
Kommentarer
Postat av: ejmis
Blir spännande att höra när du kommit på användningsområde för dockan. ;)
Trackback