neverkeso

Sommar. Nu ska man ha släta, snygga, brunbrända ben. Det där med färgen är inte det största problemet för mig. Det är värre med slätheten.

I mina ådror flyter en blandning av svenskt, norskt och spanskt blod, och resultatet är att jag har fått vikingarnas frejdiga hårväxt kombinerat med medelhavets kraftfulla, mörka strån. Glesbehårade fotbollsspelare skulle bli avundsjuka. Tunnhåriga män skulle betala stora belopp för att få tillgång till mina livsbejakande hårgener. Skönhetssalonger skulle gnugga händerna av förtjusning, men samtidigt kalla in extrapersonal som skulle lösa av de utmattade personerna som arbetade på första skiftet. Kort sagt: när jag försöker fixa mina ben så att de ska bli så där glansigt snygga som reklamen visar att man blir på den korta stunden det tar att åka hiss, så funkar det inte. Mitt hår är envist. Jag har testat olika metoder, och jag tänkte presentera dem här:

Strax utanför bryggan simmade en andmamma omkring med en grupp små duniga ungar. Så kom en hungrig trut flygande, dök ner och slukade andmamman. Kvar fanns de små duniga, förvirrade ungarna, som simmade tätt ihop utan sin trygga mamma.

Den skoningslösa, hungriga truten kunde sedan komma tillbaka och sluka en unge i taget, som små delikata, duniga efterrätter. Där fanns ingen pardon.

Igår åkte jag buss, tåg, buss, buss och båt för att komma till Landsort. Resan tog cirka tre timmar, men det var det värt, för det är så vackert där.

Mäktigt när himmel och hav möter varandra på det där viset.

Även om det finns mycket elände, nöd och ondska i världen måste man ändå glädja sig åt det som är positivt. Så skönt att det inte är ålderdomlig lagstiftning som ska styra kärleken!

 

Idag var det oväntat vackert väder. Min vän Lotta och jag fixade lite picnicmat och tog en roadtrip till klippor och salta hav. Där satt vi och njöt av den knallblå himlen och doften av tång och hav, samt den friska doften av vild gräslök som växte i bergskrevorna. Väderprognosen för den kommande tiden ser inte alltför lovande ut, så det här var helt enkelt en dag som var till skänks.

 

 Idag fick jag hjälp att piffa upp min lägenhet med paljettband och glitterband på dörrhandtag, skåpsluckor och spisfronten. Det har jag aldrig tänkt på, men det blev ju otroligt snyggt!

Det blev en ny järnstekpanna i stället! Så det kan gå! Då har jag köpt både en järngryta och en järnstekpanna den här veckan! Nu gäller det att hitta på roliga maträtter att laga till där också!

Ni som har sett musikalen Chicago känner nog igen låten där ett gäng fängslade kvinnor berättar om varför de sitter inspärrade. Jag hittade en Disneyversion av den låten, och är ganska imponerad av hur de har fått till det.

 

I går när jag skulle göra mig i ordning till midsommarfesten plockade jag ihop allt jag skulle ha med mig och lade fram allt jag skulle ha på mig. När jag var helt färdig kom jag på att jag hade glömt att måla mina avskavda naglar, så de såg rätt bedrövliga ut. Men så tänkte jag på det gamla ordspråket "Om du går snabbt och ser glad ut ser ingen att du är ful" (eller vad det nu var ingen skulle se - kanske trasiga strumpor eller något - plötsligt känns det där med ful lite väl hårt).

Så jag tänkte att om jag viftar mycket med händerna och ser glad ut kommer ingen att se de fläckvis ofärgade naglarna, utan de kommer bara att tänka på det trevliga samtalet.

Nu vet jag inte hur det gick. Jag tänkte inte på att vifta med händerna hela tiden. Glömde kanske bort att se oavbrutet glad ut också. Så det kanske var några som såg de avskavda naglarna!

Men  andra sidan - vad är det värsta som kan hända? Att de lite krasst konstaterar att jag hade behövt lite mer nagellack för att se presentabel ut. Och det kan jag leva med!

 

...för jag ska strax gå iväg och köpa nya gummistövlar! Jag kastade mina gummistövlar när jag flyttade för ett halvår sedan, och jag har glömt att köpa nya.

Nu känner jag ett stort behov av stövlar som inte är alltför fula, och som man även kan använda på långvandringar, friluftsdagar, båtresor, fjällturer, stadspromenader i regn, trädgårdsarbete - det vill säga de måste vara bekväma helt utan skavsårstendenser och samtidigt måste de vara både lätta och se bra ut. Om det inte finns stövlar som uppfyller allt det kan jag ta bort att de måste se bra ut. Jag kan stå ut med att de är lite fula om de är riktigt bekväma.

 

Jag blev väldigt glad och rörd när jag fick ett meddelande från en kompis som berättade att en liten nykläckt kyckling hade kommit på villovägar, men den hittades i tid när den stod och pep lite ynkligt under en buske. Och sen fick den namnet Fia! Vilken ära! Jag tror aldrig att någon har döpt ett djur efter mig tidigare! Nu blir det spännande att se om min namne blir en höna eller tupp!

En liten dunboll låg och tryckte på kajkanten, och så pep den lite och började vandra fram och tillbaka längs kanten. Det är ju många fågelungar som hamnar lite galet vid första flygturen, och det brukar ordna sig, men den här verkade inte ha några föräldrar i närheten, så jag tror att det är stor risk att något glupskt djur sväljer den i en munsbit.

Det här har alltid varit en favoritplats för mig. Det finns alltid något att titta på, lyssna på, lukta på, känna på och fundera över på Kulturhuset. Utställningar, bibliotek, flera små fik, lekrum för barnen, en stor cd- och filmavdelning och teaterscener. Jag tycker att det är underbart att stanna till här och köpa en kopp rättvisemärkt kaffe och sitta och lyssna på sorlet och titta på människor. Här finns alla sorter! Fattiga, rika, trasiga, snobbiga, trötta, glada, olika hudfärger och olika åldrar. Rena rama skådespelet.

Det var en magisk kväll, solig men lite kylig. Våra nior hade sina allra finaste kläder och soligaste leenden på sig. Nu ligger framtiden och väntar på dem!

En av mina elever hade sytt ett mjukisdjur i slöjden, men han var inte jättesugen på att ta hem det, men det kändes nog inte alldeles rätt att kasta det heller...

 

Plötsligt upptäckte jag att blomman på mitt sängbord inte var så pigg och alert längre. 

De senaste gångerna jag har bytt mobiltelefon under årens lopp har jag haft Samsung. Jag har tyckt om funktionerna, och när jag väl har fått rutin på hur allt funkar är jag lite lat, så jag har tyckt att det är bekvämt att hålla mig till samma fabrkat.

Mina barn har haft iPhone, och de har tjatat att jag också borde byta till ajjfån så att man kan ha smidiga grupper när man ska skicka massmeddelande, och andra goda skäl. Jag har dock varit konservativ och har hållit mig troget till Samsung. Men för bara några veckor sedan bestämde jag mig för att skaffa iPhone, för att det skulle ge mig så många möjligheter eftersom jag har mac-dator och iPad, så jag skulle få ett enhetligt system.

Sagt och gjort. Samma dag som jag bestämde mig ringde jag och pratade med Comviq och kunde gå och hämta mig nya telefon på Pressbyrån en kort stund senare.

Jag tycker att det är lite tråkigt att läsa instruktionsböcker och att installera nya prylar, så mobilen låg kvar i sin ask ett par dagar innan jag plockade upp den. Eftersom jag bytte fabrikat var jag tvungen att sitta och mata in alla viktiga telefonnummer, hämta alla appar jag brukar ha och så roade jag mig en lång stund med att hitta bra signaler för samtal, meddelanden, info om ändringar på bankkontot mm, så det tog sin lilla tid. Jag hatar att få repor på bildskärmar, så jag promenerade iväg för att hitta ett bra fodral som skulle skydda min lilla lur. De hade inga fodral som jag ville ha i någon av butikerna på Södermalm, så jag promenerade vidare genom Gamla Stan in till City för att hitta precis det jag ville ha. Till slut hittade jag ett snyggt fodral med lock (så att det ser ut som en liten skinnbok) i äkta skinn, ljusbrunt.

När jag kom hem satt jag och började stoppa in körkort och bankkort i de små facken i fodralet, men jag tyckte att det kändes klumpigt och var svårt att stänga ordentligt, så jag lade tillbaka alla kort i plånboken igen.

Tio dagar senare var jag på ett möte på en skola på Kungsholmen, och eftersom det var ett underbart väder promenerade jag hem genom stan, och när jag kom fram till Medborgarplatsen gick jag och köpte en fika och satte mig på en låg mur och pratade med min ena bror i telefonen.

När jag avslutade samtalet skulle jag lägga ner telefonen i facket i min väska igen, men innan jag gjorde det skulle jag ta en slurk av mitt kaffe innan det kallnade. Jag lade därför ner telefonen på min jacka som jag hade liggande mot benet, med min ryggsäck utanför jackan. Då kom en man och ville sälja en tidning till mig. Jag avböjde, och tackade artigt nej till tidningen, men han stod kvar och framhärdade. Jag upprepade mitt nej, men han stod kvar. Så gjorde han en gest som gjorde att jag en bråkdel av en sekund tittade i den riktingen som han markerade, och sedan tittade jag tillbaka igen, och då gick han sin väg. Då upptäckte jag att han hade dolt min telefon med sin tidning, och stulit den i skydd av tidningen.

När jag upptäckte att telefonen var borta, (efter bara några sekunder), var även mannen borta. Jag letade först febrilt och tänkte att telefonen kanske hade glidit ner mellan mellan plankor på bänken eller så, men när jag var helt säker på att han hade stulit den frågade jag personerna närmast om de hade sett vad han hade gjort. En man som satt strax intill mig erbjöd mig att få ringa till min telefon från hans, och jag visste inte om även han var en kumpan och de skulle kunna utnyttja det faktum att de fick mitt telefonnummer, eller om han var hederlig. Eftersom jag inte orkade misstänka hela världen, tackade jag ja och ringde mitt eget nummer. Då hade det alltså gått cirka tre minuter sedan stölden, och det var redan fixat så att jag fick signalen "numret kan ej nås för närvarande". Telefonen var alltså redan avstängd? Slaktad? Tömd på sim-kort? Överlämnad till nästa person i ligan så att det inte skulle gå att hitta eller spåra den?

Jag gick in till Medborgarplatsens bibliotek och bad att få låna telefon för att spärra numret och telefonen. Sedan gick jag till polisen och gjorde en stöldanmälan.

Det blir väldigt långrandigt om jag berättar alla detaljer, men tack vare polisanmälan och alla uppgifter på den tolv dagar gamla telefonen fick jag tillbaka nyvärde minus självrisk genom min hemförsäkring.

.

För ett par dagar sedan gick jag och köpte en ny, likadan telefon, och jag har fyllt på med telefonnummer vartefter jag har fått tag i mina vänner. Jag har dessutom hämtat alla appar igen, har aktiverat mobilt bank-id och swish igen, och har kopplat telefonen till samma iCloud som jag har till paddan och datorn.

Och jag har köpt ett nytt skinnfodral, tyvärr fanns det inte de snygga ljusbruna, utan det blev ett rosa den här gången.

.

Och så kan jag konstatera att jag är tacksam att jag inte hade körkort och bankkort i fodralet....

Morgonen bjöd på regn och ganska kännbara vindar. Jag trotsade vädrets makter och tog en långpromenad för en frukostdejt med en god vän på ett charmigt fik på Södermalm. Sedan klarnade det upp och blev riktigt soligt och varmt, och då var det dags att fira födelsedag inom familjen. Sällan har "Ja må han leva sjungits så vackert" som denna dag!

Efter kalaset var det dags att promenera hem med sommarlöften i luften. Doften av syren bjöd på en föraning av sommardofter och ständigt ljumma vindar. Det är lika underbart varje år att upptäcka att det är varmt hela dygnet under några få förtrollade månader, då vi kan få en skymt av dansande älvor och klumpiga troll i skymningsdiset och gryningsdimman.

Trots all familjevärme och skönhet i naturen känner jag ett stort vemod över livets tillitsfyllda såpbubblor som lyfte och sprack, och andra bubblor som sprakade av färg, men aldrig steg, utan sprack innan de lyfte.