neverkeso

Treåriga C kommer hem till mig ibland. När hon kommer in genom dörren börjar hon med att kramas, och sedan skyndar hon sig att få av sig skor och ytterkläder, för att kunna rusa in i mitt sovrum och kolla att den blå väckarklockan står på sin plats.

Det är en gammaldags, hederlig, batteridriven väckarklocka som ringer gällt och skramlande när tiden är inne. Jag köpte den för något år sedan då det var några jobbiga strömavbrott som gjorde att man inte vågade förlita sig på klockradion. Lilla C tycker att det är en fantastisk klocka. Till jul önskade hon sig hett och intensivt "en blå klocka som man kan vrida på så att den ändrar sig (dvs tid och tidpunkt för ringning) och som kan stå på ett bord".

Hon fick en liten blå väckarklocka i julklapp - men det var fel sort, för den var för liten, så hon var ganska besviken.

Nu har hon fått ta över min blå, begagnade, som inte är helt tillförlitlig efter några fall i golvet efter glada lektillfällen ( ja, det är ju inte jag som har lekt med den, alltså), men jag tror att hon är glad ändå.