neverkeso

Igår hoppade jag in på en "Drop In"-tid hos en frissa och klippte mig ganska radikalt. Ni vet hur frisörer brukar vara - de är sociala och pratsamma och lättsamma. Det är antagligen ganska många som kopplar av och anförtror sina frisörer väldigt privata saker för att det känns så avkopplande att sitta där och få håret fixat.

 

För mig var det precis tvärtom igår. Ja, alltså det var inte jag som fixade frisörens hår, men det var hon som lättade på sitt hjärta och berättade om hur hon hade blivit bedragen av sin man på ett mycket fult sätt, och hur hon efteråt hade gått i terapi, och detaljerade beskrivningar av husförsäljningar, tillfälliga andrahandsboenden och till slut hade hon fixat en lägenhet att landa i. Och på Valborgsmässoaftonen hade hon druckit sig full. Det och en hel del andra saker fick jag veta.

Och när jag lämnade lokalen stod hon där lite lätt tårögd och skrev upp namn och nummer till min tandläkare, för hon behövde få tag i en bra tandläkare, sa hon.

Nästa gång jag går till frissan ska jag försöka låta bli att vara så inbunden, så jag ska försöka blotta åtminstone lite av mitt eget själsliv, så att den stackars frissan ska slippa stå för hela samtalet.