neverkeso

 Det tar emot lite att erkänna det som hände igår, men efter moget övervägande har jag bestämt att ge er den osminkade sanningen.

 

Tre av mina tjejer i nian vände tillbaka in i klassrummet efter sista lektionen och ville bara berätta i största allmänhet att det lät konstigt om en av tjejernas skor. Hon tyckte att det blev ett klickande eller skramlande ljud för varje steg.

Vi insåg att hon hade fått in en sten i klacken, och när hon lyfte på foten såg vi att det hade nötts upp ett litet hål längst bak på klacken, och där hade stenen troligen slunkit in.

Hon lånade en sax av mig och försökte pilla loss stenen. Det tokiga var att hon lyfte benet bakåt när hon pillade på klacken, så stenen ramlade liksom längre in i klacken, och blev därför omöjlig att komma åt.

Tjej nummer två och jag försökte lösa det hela genom att skotjejen skulle sätta sig ner på en stol och lyfta foten uppåt så att det blev rätt vinkel, och så försökte tjej nummer två att pilla in saxen och lirka ut stenen. Det var lite vingligt och besvärligt, men de kämpade på.

Tjej nummer tre hade stått tyst hela tiden, men plötsligt sa hon: Men kan hon inte helt enkelt ta av sig skorna?

 

Och när vi insåg det idiotiska i det vi hade sysslat med kunde vi absolut inte sluta skratta. Vi skyllde både den otekniska lösningen och det hejdlösa skrattandet på att det var sent på eftermiddagen och hjärnan började ta semester.