Inlägg 2: #Blogg100

 
 Igår morse klev jag ut genom ytterdörren för att åka till affären och köpa blomjord. Det första jag såg var två poliser som gick omkring och undersökte marken utanför loftgången. Jag låste upp järngrinden som leder ut till marknivå på baksidan av huset (trots att jag bor på nionde våningen är det marknivå åt ena hållet eftersom huset är byggt på en enormt brant sluttning) och jag frågade poliserna om de ville komma in genom grinden. 
- Nej, det finns redan personal därinne, sa den ena och nickade med huvudet mot lägenheten två dörrar från mig.
När jag gick mot parkeringshuset upptäckte jag att det stod fem polisbilar och två svarta civilbilar parkerade vid husgaveln. En polishelikopter svävade över huset, och jag undrade plötsligt hur farligt det var att gå där jag gick.
 
Förutom att leta efter något på marken genomförde poliserna även dörrknackning där de frågade alla efter namn och personnummer.
Det visade sig ha varit ett väpnat rån på loftgången på våningen strax ovanför min. Två unga killar hade hotat en person med ett vapenliknande föremål. Lyckligtvis blev ingen skadad och rånarna fick inget byte med sig. Rånoffret kunde ge en bra beskrivning av rånarna, och minst en av dem kunde gripas ganska snabbt. Jag vet inte om rånarna bor i lägenheten två dörrar från mig, men där är en ständig ström av olika människor som bor där bara en kort tid, utan namnskylt på dörren. Personen som äger den lägenheten gör sig troligen en rejäl hacka på att hyra ut sin lägenhet svart till den ena utsatta gruppen människor efter den andra. Själv bor han i en flott villa ett par mil härifrån, och han har inte varit skriven på den här adressen på 17 år, utan han har troligen tjänat stora pengar på sin verksamhet.
 
Våldet kryper närmare och det sker en massa konstiga saker hela tiden. Vad är det som händer i vår värld egentligen?
 Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Kommentarer
Postat av: Hanna

Men fy vad obehagligt. Det känns alltid mycket värre när det kommer så där nära. I somras var det några personer i huset bredvid mitt som anhölls för mordet på en kvinna vid tågperrongen i Umeå. De släpptes senare men han som till slut fälldes bor också en bit bort. Hu...

Svar: Burr! Det händer alldeles för mycket på alldeles för många ställen!
Fia

Postat av: Anna

Jisses ..så läskigt..man blir ju rädd. Ja vart är vi på väg..min lille son som bor i Sthlm han stod i sitt fönster en natt och fick plötsligt se ett inbrott..ett gäng grabbar slog sönder ett takfönster just nedanför hans fönster. Han ringde polisen och kunde se hur jakten pågick.
Scary..

Svar: Fy, det blir nästan overkligt när det händer så nära inpå. Det blir nästan en känsla av att man tittar på en film.
Fia

2014-03-02 @ 19:19:11
URL: http://filipendula.blogg.se
Postat av: Inger Maryissa

Men så obehagligt med ett rån så nära inpå och kan tänka mig det kändes / känns olustigt
och med de personer som bor så nära dig i den lägenheten du berättar om
Men förhoppningsvis det blir lugnare nu och slut på strömmen av människor som bor där nu efter polisens undersökningar
ja, det är så trist att våldet kryper allt närmare och obehagligt när det sker konstiga saker hela tiden, och man inte vet vad det är
hoppas det blir lugnt där nu
kram

Svar: Tack, det är lugnt nu igen, men det är dessvärre ett område där det händer saker ibland.
Fia

2014-03-02 @ 20:21:55
URL: http://ingermaryissa.bloggo.nu/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback