neverkeso

Jag har haft min klass i fyra år. När jag träffade dem första gången en eftermiddag  i slutet på maj det året de gick i femte klass fick de leka lite lekar, rita självporträtt, skriva ett brev till "sig själva i nian" och intervjua varandra. Alla de sakerna lade jag i en mapp som sedan har stått på min hylla i fyra år.

Och nu har det gått fyra år. Vi har hunnit göra massor av saker under de åren. Vi har haft vanliga lektioner, prov, läxor, redovisningar och genomgångar. Vi har tittat på filmer, diskuterat, frågat, skrattat, argumenterat och grälat.

Många gånger har vi försökt lösa problem av olika slag. Det kan ha rört enskilda elever eller relationer i gruppen eller privata frågor som måste lösas.

Några elever har hunnit med en eller flera perioder av skoltrötthet och andra svackor, så då har vi fått stötta, peppa och trösta så gott vi har kunnat. Ibland krävs det stora insatser och stöd från många olika håll, och ibland kan det räcka med att lyssna i lugn och ro en liten stund.

I onsdags hade vi spexfoto på förmiddagen, och de hade otroligt mycket humor och fantasi när de klädde ut sig och sminkade sig på olika sätt. Jag önskar att jag kunde visa bilder på dem här, men det är tyvärr inte tillåtet att publicera bilder på elever. Men på gruppbilden fanns både "nördar" med hårtofsar och jätteglasögon, krokodiljägare med khakikläder, monster med huggtänder och blodet rinnande på hakan, en militär i full mundering, med gasmask och vapen, några fotsoldater, Mimmi Pigg, några övervintrade hippies med Love-peace-and-understanding budskap, en stor kanin i rosa onepiece och hängande öron, Pippi Långstrump med flätor rakt ut, några crossförare i overall och hjälm och en långhårig fotbollsspelare i "Barcelona-tröja".

 

Och några timmar senare var det dags för avfärd mot avslutningsbalen på Tyresö slott.

Då var alla så fina att man blev alldeles tårögd. Alla killar hade stiliga kostymer och slips eller fluga och snygga skjortor, och många var alldeles nyklippta eller nyfriserade på andra sätt. Alla tjejer hade på sig fantastiska, långa klänningar i fladdrande tyg och så underbart vackra färger att de påminde om exotiska fjärilar. Och ni skulle se klackarna på skorna! Några hade skyhöga klackar, som de lyckades gå omkring på, och dansa med i många timmar. 

Alla vi lärare var bara med på själva middagen, och sedan smög vi traditionsenligt iväg och lämnade elever och föräldrar lagom till dansen och festen som höll på till midnatt.

 

I torsdags hade vi avslutning. Den inleddes med samling vid skolan och därefter fick alla nior ställa upp sig och tåga mot kyrkan med flaggbärare i täten. I kyrkan hade vi både tal, elevuppträdanden, premieutdelningar, skojuppträdande av lärarna (egen version av låten "selfie" ) och betygsutdelning. Självklart sjöng vi både "Den blomstertid" och Nationalsången.

När eleverna fick varsitt kuvert med de fyra år gamla teckningarna och texterna hördes många glada skratt.

 

Och jag lyckades hålla ihop utan att gråta igenom alla de här momenten! Det är en stor prestation av en lättrörd person!

Däremot kom tårarna när jag kramade om föräldrarna och fick blommor och massor av fantastiska presenter. Då stod jag rödögd och snörvlade. Så det är så de kommer att minnas mig.