Gröna kylskåpsdörrar
Återanvänt, sju år gammalt inlägg som fick mig att skratta åt minnet
Så himla irriterande! Maken behövde göra en översikt över personer som skulle ha jour under en viss vecka. Då började vi skissa på en liten whiteboardtavla som vi har hemma. Snart upptäckte vi att tavlan inte riktigt räckte till, så jag föreslog att vi skulle skriva på kyl- och frysskåpsdörrarna i stället.
- Det verkar ju vara samma material, sa jag så där lagom självsäkert, på gränsen till självgod. jag tyckte jag var smart och hade kommit på en listig lösning - ja, ni vet väl hur det kan vara.
Sagt och gjort. Vi utnyttjade den betydligt större skrivytan som vi nu hade till vårt förfogande, och översikten blev rent ut sagt lysande. Maken var nöjd med sin jourplanering och började torka bort texten. Det blev bara en grön klegga på dörrarna.
- Jaha, vi kanske måste ha en blöt trasa, sa vi uppmuntrande till varandra.
Nytt försök med blöt trasa, med lika nedslående resultat.
- Jag provar med lite diskmedel, sa maken, nu lite spänd i rösten.
Diskmedel fungerade inte heller särskilt bra.
Alltså plockade vi fram det mesta vi hade i kemisk-tekniska produkter och provade dem vartefter.
Jag kom då med förslaget att man ska skriva lite med en penna och snabbt som ögat torka bort det, eftersom pennans lösningsmedel löser upp den oönskade färgen. Ett väldigt välkänt knep bland lärare som har råkat skriva på whiteboardtavlor med vattenfast penna.
Men här var det inte något bra knep....
Jag tittade dystert på vårt numera grönflammiga kylskåp och började metodiskt gnugga med såpa, fönsterputs, emaljputs (till spishällen), t-röd, vim och något slags mirakelmedel. Lite bättre blev det, men kylskåpet var fortfarande missklädsamt grönflammigt.
Väldigt dyster provade jag då rostborttagningsmedel. Nu försvann det mesta, men det är fortfarande en märklig, grönaktig, flammig yta på dörren.
- Nej, men nu blev det ju nästan bra, sa maken vänligt uppmuntrande.
Han är snäll maken, för kylskåpet är bara drygt ett år gammalt, och borde givetvis inte vara grönflammigt.
Så mitt tips till er är: skriv inte med whiteboardpenna på kylskåpet (fast det är det väl ingen som gör antar jag)
Sagt och gjort. Vi utnyttjade den betydligt större skrivytan som vi nu hade till vårt förfogande, och översikten blev rent ut sagt lysande. Maken var nöjd med sin jourplanering och började torka bort texten. Det blev bara en grön klegga på dörrarna.
- Jaha, vi kanske måste ha en blöt trasa, sa vi uppmuntrande till varandra.
Nytt försök med blöt trasa, med lika nedslående resultat.
- Jag provar med lite diskmedel, sa maken, nu lite spänd i rösten.
Diskmedel fungerade inte heller särskilt bra.
Alltså plockade vi fram det mesta vi hade i kemisk-tekniska produkter och provade dem vartefter.
Jag kom då med förslaget att man ska skriva lite med en penna och snabbt som ögat torka bort det, eftersom pennans lösningsmedel löser upp den oönskade färgen. Ett väldigt välkänt knep bland lärare som har råkat skriva på whiteboardtavlor med vattenfast penna.
Men här var det inte något bra knep....
Jag tittade dystert på vårt numera grönflammiga kylskåp och började metodiskt gnugga med såpa, fönsterputs, emaljputs (till spishällen), t-röd, vim och något slags mirakelmedel. Lite bättre blev det, men kylskåpet var fortfarande missklädsamt grönflammigt.
Väldigt dyster provade jag då rostborttagningsmedel. Nu försvann det mesta, men det är fortfarande en märklig, grönaktig, flammig yta på dörren.
- Nej, men nu blev det ju nästan bra, sa maken vänligt uppmuntrande.
Han är snäll maken, för kylskåpet är bara drygt ett år gammalt, och borde givetvis inte vara grönflammigt.
Så mitt tips till er är: skriv inte med whiteboardpenna på kylskåpet (fast det är det väl ingen som gör antar jag)
Kommentarer
Postat av: irene
HAHAHhahahahahaHahahahahahHAaha åh HAhahahahahh
TackTAckTack för den synen
Svar:
Fia
Trackback