Inlägg 57: #Blogg100
Som så ofta kanske sanningen om Shakespeare är någonstans där i mitten. :-)
Det var nog en man som älskade teatern och tyckte att det saknades bra pjäser. Så då började han skriva vad han själv ville se och jag tror att han hade som en slags skrivarverkstad, öppen för alla med teatern som sitt kall. Jag menar, de var ju en yrkesgrupp som kunde få både spott och spe, så jag tror de höll ihop. Så kanske att pjäserna till en del var mer som ett grupparbete än en författarsolitaire som ensam värkte fram alla pjäserna, all dramatik. Fast kanske var han helt ensam, jag kan ju bara spekulera. Men så tror jag kring Shakespeares digra dramatik.
Kanske ska ut igen i det fina vädret efter lite sen lunch?
Spelar ju egentligen ingen roll eftersom det är verken som är det viktiga, men det finns kanske några stötta och ocreddade författarsjälar som spökar på nätterna för WSs nutida släktingar.