neverkeso

Idag gjorde vi en uppdatering av allt som ska hända den närmaste tiden, och mina elever i nian började inse att det inte rör sig om så särskilt många dagar innan de lämnar grundskolan. Jag har haft de här eleverna i fyra år nu, så vi känner varandra ganska bra vid det här laget, dessutom har jag dem i två stora ämnen, så vi träffas minst en gång varje dag, ofta ses vi ett par gånger.

Plötsligt blev de lite allvarliga, och tittade prövande på mig, och så frågade en tjej:

- Kommer du att gråta när vi slutar nian och du inte ska ha oss längre?

Jag förklarade att jag alldeles säkert skulle fälla en hel hög tårar, och att jag kommer att sakna dem alldeles oerhört. Jag frågade om de kommer att sakna oss lärare, och de satt och diskuterade en stund, och till slut enades de om:

- Ja, vad konstigt! Man kommer ju att bli jätteledsen fast man har varit så less på plugget ibland. Och du har ju tjatat och haft koll på oss sen vi var skitsmå. Vi kommer nog att gråta floder!

 

Eftre denna ömsesidiga kärleksförklaring fortsatte vi med räta linjens ekvation.

Ni som inte vet vad det är:  y=kx + m