neverkeso

Innan jag hade pluggat färdigt till lärare jobbade jag i några år i en Servusbutik (Konsum) på kvällar och helger. Jag tyckte att det var ett roligt och omväxlande jobb eftersom vi turades om med de olika sysslorna, tex att jobba med frukt och grönt, brödet, fylla på varor lite här och där, jobba i charken eller sitta i kassan.

Oftast var bara en kassa bemannad, men när det kom många kunder kunde vi som mest ha tre kassor öppna. Vid något tillfälle satt jag kvar alldeles overksam en liten stund i extrakassan fast jag inte hade några kunder. Då kom en av mina arbetskamrater - en tjej som var ett par år äldre än jag - och skällde ut mig för att jag bara satt och slappade fast det fanns så mycket annat att göra.

Jag minns att jag blev så förvånad över att hon tände till på det viset och skällde så ilsket, för jag var van vid ett lugnt och sansat tilltal hemifrån, och dessutom är jag väldigt lugn av naturen och brusar sällan upp.

Jag blev först lite paff, och nästan lite rädd över hennes utbrott, men sen ändrades min känsla till att uppskatta det hon sa. Hon var väldigt ilsken, men hon var saklig och konkret i sin kritik, och jag tyckte nästan att det kändes bra att hon skällde i stället för att gå runt och prata skit bakom ryggen på mig.

Jag tror faktiskt att det är enda gången jag har blivit riktigt utskälld!