neverkeso

Idag när jag åkte tunnelbana klev det på en glad man i en knallgul jacka. Han plockade fram en rosa melodica och en avlång manick som hängde i ett snöre om halsen. Manicken runt halsen visade sig vara en slags musikspelare, där han hade förinspelat komp, och så satte han igång och spelade en riktigt smäktande version av "O, sole mio". Jag var imponerad av att han kunde få det att låta så bra på en leksaksmelodica, och han rörde sig så elegant och servilt och såg ut som om han en gång i tiden hade spelat på finare arenor.

När han hade spelat klart bugade han sig med en svepande gest, stoppade in melodican och gick längs vagnen med en liten, liten börs i handen. 

Jag stoppade givetvis ner en slant, för han var värd en belöning eftersom han verkligen kunde spela. Det är så många som kliver på tunnelbanan och gnider ett par drag på en fela eller i stort sett bara släpper ut luften ur ett dragspel, innan de går runt och skramlar med gamla kaffemuggar.