neverkeso -

Utmaning nummer 7: Det här har jag lyckats glömma

Det är ju självklart marigt att berätta om något man har lycktas glömma, men jag vet en sak som jag så förargligt har glömt och inte lyckas komma ihåg igen.

När jag hade min allra första klass åkte vi iväg på en väldigt rolig klassresa i fyra dagar, med massor av olika roliga aktiviteter som paddling, klättring, forsränning, äventyrsbana, fångarna-på-fortet-liknande lekar och bad och grillning. Det var verkligen roligt, och jag delade rum med en mamma till en av eleverna. Vi hittade verkligen varandra och låg och pratade om både allvarliga och lättsamma saker länge, länge innan vi somnade på kvällarna. Det var en sån kontakt som man inte känner så många gånger, så där att man kan prata utan att fundera på vad man säger eller hur man formulerar sig.

En kväll pratade vi om något extra viktigt, och så bestämde vi att det var så viktigt att det skulle vi alltid, alltid komma ihåg. Trodde jag!

När vi träffades efter ett par år frågade hon om jag kom ihåg det där viktiga vi hade pratat om, men det var som bortblåst! Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vad det var, och ändå vet jag att jag hade tyckt att det var superviktigt! Jag kommer fortfarande inte ihåg det där, hon och jag är fortfarande goda vänner, men hon vägrar att berätta vad det var!

Om man ska nämna något mer praktiskt som man har glömt så har jag en ruskigt pinsam sak att berätta. Jag hade mina två äldsta barn med mig när jag skulle åka och handla. Medan jag gick in i affären fick de efter ett långt förmaningstal leka ute i lekparken under tiden. Och när jag hade handlat klart glömde jag mina ungskrällen, packade bilen och började åka hemåt (vi bodde ca 1 mil från närmaste affär, ute i skärgården)! Jag hade inte åkt så himla långt innan jag började känna att jag hade glömt något viktigt, så jag vände och hämtade ungarna innan de hade saknat mig alltför mycket....

2013-06-19 @ 08:44:14 Permalink

Kommentarer

Postat av: A-L

Åh...hon kan väl berätta. Jag skulle bli halvt galen och fundera ihjäl mig.
På tal om att glömma sina barn... Jag arbeta under ganska många år som dagmamma. Vid ett tillfälle kom inte föräldern och hämtade sitt barn.(Fast det berodde nog mest på ett missförstånd mamman och pappan emellan).
Jag fick tag i storasystern till slut, så det löste sig.

Svar: Vilken fasa! De föräldrarna måste ha blivit otroligt stressade efteråt, men ändå känt tryggheten i att barnet faktiskt fanns hos dig.

Fia

2013-06-19 @ 10:25:22
URL: http://mammselen.blogg.se

Postat av: Hanna

Det är märkligt det där med saker man talar om och sedan glömmer. Jag har någon som jag ofta pratar länge med om allt möjligt. Det mesta kommer jag ihåg. Men ibland kan jag fundera över "vad var det vi skrattade så mycket åt" och då minns jag allt i samtalet utom just det. Om man skrattar åt något så borde det ju sätta sig. Kan tänka mig att det blir något liknande med något som man bestämmer sig för att minnas. Att man liksom bara minns att man ska minnas det men inte vad det var. Hm.

Svar: Ja, man kanske fokuserar för mycket på att man måste komma ihåg, så att själva uppdraget att komma ihåg blir viktigare för hjärnan än själva budskapet.

Fia

2013-06-19 @ 22:29:34
URL: http://hannasplats.blogg.se

Postat av: Annelie Hansson

Tack för att du alltid tar dig tid att kommentera så fint. Det värmer. Jag hinner inte med så mycket av vare sig skriva eller läsa bloggar sen lillkillen kom, men när jag är här så läser jag ikapp :-) Kram!

Svar: Kram!

Fia

2013-06-20 @ 00:40:08
URL: http://anneliehansson.blogg.se/

Postat av: lillsyrran

Med tanke på hur fina dina tjejer är tog de nog inte minsta skada av den upplevelsen :)

Svar: Hoppas det!

Fia

2013-06-20 @ 08:04:14

Trackback