neverkeso

Jag bor i ett mycket mångkulturellt område. Trappuppgången har en rikedom av namn som vore vi en mötesdelegation i FN. Precis när man kliver ut från hissen på mitt våningsplan står man utanför dörren hos en norrman. Sen är första dörren min, där det finns ett svensk och ett ungerskt namn. Nästa lägenhet är bebodd av en lite rundmagad man med ett oerhört svenskklingande namn. I nästa lägenhet bor en finsk kvinna. Sista lägenheten ägs egentligen av en indier, men han har inte bott i den på 16-17 år, utan han har köpt ett radhus ett par mil härifrån, och så hyr han ut sin lägenhet illegalt till ockerhyra till en strid ström av hyresgäster. Oftast hyr han ut den till papperslösa. Då kan det bo minst tio personer där.Det brukar vara spännande att gissa från vilket land de kommer. Ett tag bodde det ett gäng kirgiser i lägenheten. De var otroligt trevliga och jag gissar att de var doktorander eller gäststuderande, för de hade en massa teknisk utrustning och var väldigt duktiga på att prata engelska.

I vintras bodde det ett gäng vitryssar där. De var ganska högljudda och hade många fester. En gång gick en fest överstyr och en klumpig eller möjligen argsint festbesökare krossade av okänd anledning köksfönstret hos den stackars finska kvinnan.

På våningen ovanför bor det också en spännande blandning av människor. Snett ovanför bor en mycket gammal tyska (med ungerskt/österrikiskt namn). Hon är i 90-årsåldern, argsint och misstänksam, och hon bevakar dörren till vindsförråden stenhårt. Efter säkert minst 50 år här i landet bryter hon kraftigt på tyska och låter exakt som den mystiske tysken i Kullamannen, om ni minns honom ("det är en ring med namnet Victoria och fyra pärlor, två vita och två blå"). Man blir nästan lite rädd för hennes barska röst och hårda blick och man blir omedelbart beredd att ställa sig i givakt och sjunga tyska marscher. Bredvid henne bor ett lågmält japanskt par som är ett under av artighet. Om man inte låter dem hålla upp hissdörren åt en faller de ihop och gråter och pratar osynkroniserat. Nej fy, nu ljög jag! De är verkligen trevliga och lågmälda, men de pratar fullt normalt, så att ljudet kommer samtidigt som de rör på läpparna.

Rakt ovanför den här lägenheten bor ett svenskt par. De hör tydligen otroligt dåligt, för trots att det är ganska bra ljudisolering här dånar deras tv på maxvolym på kvällarna. Och nästan varje morgon hörs ett otroligt vrål från den lägenheten. Jag är fortfarande inte säker på vad vrålet beror på. Antingen är det en person som hatar att vakna och tjuter ut sitt missnöje, eller så gäspar han extremt högljutt, eller så är det ett tjut av extas av någon anledning. I så fall vill jag nog inte veta mer.