neverkeso

Jag kommer att tänka på en sak som hände för ganska många år sedan. Jag hade missat min besiktningstid, så jag körde lite olagigt i några dagar. Ena framlyset var trasigt. Till råga på allt hade jag lyckats få punktering på ett av däcken, så jag hade satt på ett dubbdäck innan jag hann iväg till däckfirman för att fixa ett nytt. Vi bodde långt ute på landet, på en skärgårdsö, så det var alltid krångligt när man skulle pussla med tider, barn och fordon. 

Plötsligt blev jag tvungen att åka iväg och fixa något några mil hemifrån, nu minns jag inte längre vad det gällde, men jag hoppade in i min olagliga bil och åkte iväg.

Naturligtvis var det poliskontroll den dagen, och jag såg för min inre syn hur den ena tusenlappen efter den andra skulle fladdra iväg i böter. Poliserna vinkade in mig för kontroll, bad att få titta på mitt körkort och bad mig att blåsa i alkomätaren. Det var absolut inga problem eftersom jag är väldigt måttlig med alkohol och det var ännu glesare mellan vinslurkarna på den tiden. Jag hade nog inte tagit ens ett glas öl eller vin på ett par månader, så jag var inte ett dugg orolig för att blåsa i mätaren. Precis som jag väntade mig visade mätaren att jag var alldeles alkoholfri. 

Den vänlige polisen såg nöjd ut, lämnade tillbaka mitt körkort och vinkade åt mig att köra vidare. Och vad gör jag då? Börjar nästan säga: "Och jag som trodde att jag skulle få böter för att lyset är trasigt, och att jag har ett dubbdäck på bilen och att den är obesiktigad". Men jag lyckades hejda mig efter "Och jag som trodde...", vinkade farväl till polismannen och svängde ut på vägen igen. Mitt dubbdäck gnisslade lite lätt mot asfalten när jag körde vidare ...