neverkeso

För några år sedan köpte jag en bärbar dator. Den fick följa med i många olika sammanhang, både på jobbet och privat. Den fick följa med på resor, både i flyg, båt och på motorcykel. Det var så smidigt med en liten maskin som funkade både att skriva och redigera foton och film på. Den fick snabbt namnet "Snuttefilten". Efter ett tag blev det lite glapp i locket, så att skärmen "fladdrade" lite oroväckande. Eftersom jag märkte att fladdret upphörde när jag klämde hårt på skärmen köpte jag ett par stora plastklämmor i en byggshop, så den ordinarie utrustningen var alltså dator, sladdar, usb-moden till internet och två gigantiska klämmor. Många tyckte att det såg roligt ut, men jag tyckte att det fungerade, så lösningen med klämmor fick bli permanent.
Så blev datorn stående i en väska i ett par år, eftersom mitt privatliv ändrades ganska radikalt. Vi fick varsin mac på jobbet, och då var tanken att vi skulle bära macen fram och tillbaka varje dag, och alltså skulle vi inte behöva någon annan dator.
Bra tänkt, men det uppstod problem i alla fall ibland. Det är nämligen väldigt många program som inte fungerar på mac. Det går inte att använda det lilla usb-mikroskopet på mac, det går inte heller att använda en diabildskanner på mac. Alltså plockade jag upp Snuttefilten ur sin väska och gjorde en översyn. Virusskyddet hade ju blivit för gammalt och måste uppdateras innan jag kunde göra något annat. Då köpte jag ett nytt virusskydd, men det gick inte att installera för det var något fel på XP! Och jag kunde inte fixa allt eftersom det blev moment 22 av det hela. Då bad jag vår datatekniker lite snällt att han skulle hjälpa mig att titta på vad det var för fel på XP. Han bad mig att ta med datorn till jobbet så skulle han hjälpa mig.
Ni kan tänka er minen på en datatekniker när man plockar fram en dator som är ca 5 år gammal, och som kräver en stor klämma på skärmen! Det kändes lite fånigt att förklara varför klämman var nödvändig, och då började han vika skärmen fram och tillbaka för att undersöka om det var glapp i någon kontakt i själva mellanrummet mellan skärm och dator.
- Så här kan du ju inte ha det!! sa han upprört och syftade på klämman.
Jag försökte förklara att det var helt ok för mig att ha en klämma där under förutsättning att all programvara fungerade som den skulle. När jag kom in nästa gång låg min dator utspridd i tusen bitar på hans bord. Han skulle försöka få tag i ett gångjärn, men det var svårt att få tag i något till "en så gammal dator". Och han skulle leta hemma om han hade skärmar i samma format bland sina kasserade datorer.
Dagen därpå berättade han att det var stört omöjligt att hitta reservdelar, så han har löst det hela genom att plocka fram en kasserad dator, formatera den och lägga in allt från min dator på den. Han påpekade glatt att jag då får en bättre dator (men det är ju inte Snuttefilten, förstås).
Och i det läget uppstod en fånig skräck i mitt huvud. Nu skulle han kunna kolla allt som fanns i min hårddisk. Hjälp, det finns en bikinibild på mig där jag ligger utsträckt på en klippa! Och vilka privata dokument finns det i samband med en skilsmässa? Och jösses, jag har väl förhoppningsvis aldrig porrsurfat? Vad kan jag ha använt datorn till egentligen? Jag rannsakar mitt samvete, och tror att jag har varit tillräckligt anständig och hederlig för att kunna se honom i ögonen igen.
Men det viktigaste av allt: vad ska jag nu använda klämmorna till?