neverkeso

När det började en ny medarbetare på skolan som inom ett par veckor uppvisade samma symptom som de andra drabbade fick vi äntligen en grundlig undersökning av lokalerna, och det visade sig att ytterväggen i en lokal i analutning till våra salar var svårt mögelangripen. Det blev snabba beslut om sanering, och stora mellanväggar i plast har sattas upp för att fungera som en barriär för de små ettriga partiklarna som frigörs.

Mina kollegor som har mått dåligt av miljön har pusslat med sitt schema och har hittat alternativa salar för sin undervisning när saneringen pågår. Jag som inte har känt av möglet stannade i min sal. Dumt av mig!

I onsdags när de började bryta upp ytterväggen frigjordes tydligen miljoner små yrvakna mögelsporer och letade ivrigt efter någon att slå sig ner på. Och jag blev uppenbarligen utvald. På ett dygn blev jag tvärdålig, med rinnande, röda ögon, tappad röst, hosta, inflammerade nagelband, små löjliga inflammationer i hårsäckar på benen och en total trötthet.

Jag släpade mig till jobbet i alla fall i fredags och berättade för mina elever att de var tvungna att vara snälla och ta eget ansvar för jag hade ingen röst. Och mina änglalika ungar tog eget ansvar och delade in sig i grupper där de förklarade sake rför varandra. Mina lite mer buffliga ungar visade sin välvilja och jobbade snällt utan att knota.

Nu har jag tillbringat en tigande helg-

Men visst är det generöst av mig att använda min egen kropp för att transportera bort mögelsporer från skollokalerna? Även om det får till följd att jag känner mig ungefär som en mjältbrandshärd.