Flyga drake
Jag har precis tittat på "Flyga drake" tillsammans med ett gäng trettonåringar. De var fullständigt uppslukade av den gripande handlingen, den skrämmande förändringen landet hade genomgått och de fullständigt kallhamrade och onda personer som förstörde livet för så många människor.
Det som fascinerade mig var att filmen lyckades fånga ungdomarna så totalt trots den lågmälda tonen, det långsamma tempot med långa sammanhängande klipp och den finstämda musiken i bakgrunden. De blev berörda av att se hur Kabul förändrades från att vara en blomstrande och färgstark stad med ett myllrande folkliv till att bli en otäck, karg och skrämmande stad. Det övervåld som förekom blev ännu mer skrämmande när det skildrades så naket och osminkat. Inga maffiga ljudeffekter behövdes för att förstärka upplevelsen.
Det här är verkligen en historia om sanning och lögn, etikl och moral, civilkurage och riktigt vidriga svin.
Jag har sett filmen tidigare, strax efter att jag hade läst boken, och redan då tyckte jag att det var en stark film, men nu när jag såg den ur trettonåringarnas perspektiv fick den en ny dimension.
Kommentarer
Postat av: frktjatlund
Jag gillade både boken och filmen. Speciellt boken. Där kändes sveket större på något sätt. Varför, kommer jag inte riktigt ihåg.
Trackback