Älska mig, Bill
Jag brann för en vackrare värld. Jag trodde på människans godhet. Jag trodde att om vi var tillräckligt många som kämpade skulle världen bli rättvis och allt förtryck skulle bekämpas. Jag lyssnade på Hoola Bandoola och tyckte att deras texter var fantastiska.
Jag tyckte att "Älska mig. Bill" på pricken lyckades fånga det faktum att många inte ville engagera sig, utan hellre stängde sin dörr mot allt det fula för att det var så jobbigt att kämpa mot orättvisor, våld, tyranni, korruption, svek och politiska och religiösa motsättningar. Jag var djupt engagerad i både Amnesty International och agerade mot miljöförstöring. När jag var 15 stod jag brett leende, hållandes ett plakat under en demonstration, på DN.s framsida och i tidningen fanns ett långt brev jag skrivit om vårt levnadssätt som hotade vår jord. DN använde mitt brev som en inledning på en artikelserie om miljöarbete.
Jag satt där, buren av min lyckliga, kärleksfulla barndom, aldrig misshandlad eller sviken och trodde verkligen att det fanns hopp om en inneboende godhet i alla människor, en vilja att göra rätt och välja klokt. Sen har livet kommit emellan och jag har fått en och annan käftsmäll och spark magen, mentalt menar jag då förstås. Själen som var så rosaröd och slät har fått några ärr och några illusioner har grusats.
Men vet ni, jag brinner fortfarande!!
Jag tyckte att "Älska mig. Bill" på pricken lyckades fånga det faktum att många inte ville engagera sig, utan hellre stängde sin dörr mot allt det fula för att det var så jobbigt att kämpa mot orättvisor, våld, tyranni, korruption, svek och politiska och religiösa motsättningar. Jag var djupt engagerad i både Amnesty International och agerade mot miljöförstöring. När jag var 15 stod jag brett leende, hållandes ett plakat under en demonstration, på DN.s framsida och i tidningen fanns ett långt brev jag skrivit om vårt levnadssätt som hotade vår jord. DN använde mitt brev som en inledning på en artikelserie om miljöarbete.
Jag satt där, buren av min lyckliga, kärleksfulla barndom, aldrig misshandlad eller sviken och trodde verkligen att det fanns hopp om en inneboende godhet i alla människor, en vilja att göra rätt och välja klokt. Sen har livet kommit emellan och jag har fått en och annan käftsmäll och spark magen, mentalt menar jag då förstås. Själen som var så rosaröd och slät har fått några ärr och några illusioner har grusats.
Men vet ni, jag brinner fortfarande!!
Kommentarer
Postat av: Ylva
Åh! Brinn! Jag med!
Postat av: lillsyrran
Du kära syster, glöden syns tydligt i dina ögon. Jag kan se framför hur du står där 89 år och stark till kropp och själ och propagerar för någonting som du tror på.
Trackback