Alla kan sjunga!

I morse när jag vaknade hörde jag fantastiskt vacker fågelsång, jag tror att det var en koltrast som kände att våren är på gång, så han fyrade av en smittande glad fanfar. Det gick inte att vara dyster när man hörde den truddelutten.
En kråka i närheten var tydligen också våryster och glad och ville också vara med och sjunga sin morgonsång. Jag dömde genast ut kråkans sång och tyckte inte alls att det var lika vackert med det hesa kraxandet.
Nästan omedelbart drabbades jag av dåligt samvete. Varför skulle inte kråkan få vara lika sprittande glad och sjunga lite utan att få sin sång underkänd?

Kommentarer
Postat av: Inger Maryissa

Ja, kråkan blev nog lika glad när den tänkte på den så småningom kommande våren

även om den bara kunde kraxa fram sin sång ;-)




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback