neverkeso

I dag skulle en kollega och jag inventera vårt kemiförråd och rensa bort onödiga eller gamla kemikalier. Till vår fasa hittade vi en rejäl burk med kvicksilver, som säkert har stått sedan sjutttiotalet, så vi har kontaktat renhållningsverket som får komma och hämta vårt kvicksilver och våra övriga rävgifter.
När vi fortsatte vårt arbete råkade jag av en olyckshändelse dra in ett djupt andetag över en flaska med koncentrerad ammoniak, och det kändes som om någon slog till mig hårt. Först kunde jag inte andas alls, utan hyperventilerade och höll på att tuppa av. Som tur var lyckades jag skruva på korken på flaskan och sedan skyndade jag mig med hjälp av min kollega ut genom en altandörr vi har i vår lokal, och där stod jag och försökte få frisk luft i lungorna.
Med knallrött ansikte, sprutande tårar, rinnande snor och flämtande andhämtning försökte jag väsande kolla med Södersjukhuset hur jag skulle hantera situationen. Där ställde de en massa frågor som jag besvarade med min nya hesa, väsande, beslöjade röst. Eftersom jag inte hade svåra hostattacker slapp jag åka till akuten, så jag drack en massa vatten och sköljde de rödmosiga ögonen med iskallt vatten och sedan gick jag till tåget och åkte hem. Risken är att eftersom ammoniak är lungskadande kan det orsaka vätskefyllda lungor.
Nuläget är att ögonen ser ut som vanligt, men  det svider rejält i halsen och det gör lite ont i lungorna. Hela kvällen har jag haft ett extremt bra luktsinne, förmodligen beror det på den brutala rensningen av luftvägarna. 

Just nu vet jag inte om jag bara tycker synd om mig själv eller om jag verkligen har ont i lungorna.