Lite Beatlesnostalgi
Vi börjar med en vemodig låt som gör att jag får en liten tår i ögonvrån
Nästa låt - "In my life" är också ganska finstämd, men samtidigt gladare och ljusare
Och nu kommer "Nowhere man". Tänkvärd text utan att vara riktigt sorglig.
Och som avslutning blir det "Norwegian Wood". När jag var 17-18 år var jag bjuden på en vernissage med efterföljande fest hos några killar som precis avslutade sin fotoutbildning. De hade sin vernissage i Sverigehuset, och festen efteråt ägde rum i en minimal lägenhet där sittplatserna snabbt tog slut, så de flesta av oss satt med våra rödvinsglas på en tom fläck på golvet. Det blev många djupa samtal om livet och döden och allt däremellan, och som alla 17-18-åringar satt vi inne med alla sanningar om allt. En kille uttalade med stor övertygelse att "Norwegian Wood" var den ultimata låten. Det skulle aldrig någonsin skrivas något bättre. Vad säger ni om hans påstående? Håller det fortfarande? Ni ska veta att det har gått några år...
Undrar förresten vart de killarna tog vägen. Jag kommer bara ihåg namnet på en av killarna. Tänk om de är berömda fotografer numera.
Kommentarer
Postat av: Anna ..dansar in
Jaaa eller hur..tänk så många sanningar vi berättade för varandra när vi var i den åldern..himmel så pass erfarna vi var..vi visste typ allt :)..underbara låtar Fia..
Trackback