neverkeso

Alla som känner mig vet om att jag har en passion för mappar och pennor. Man kan därför utan överdrift påstå att jag har gjort ett lyckat yrkesval.
När det gäller pennor blir det så att jag ofta får roliga, snygga eller ovanliga pennor från alla möjliga håll. Det kan vara reklam för olika företag, från turistattraktioner av olika slag eller helt enkelt roliga pennor som goda vänner har fått eller hittat och så får jag dem till min samling. Utöver det så smiter jag ofta in på Akademibokhandeln eller andra pennbutiker och köper onödigt dyra pennor.
När jag har köpt en ny, dyr penna vill jag gärna ha den med på jobbet några dagar för att känna hur den känns att skriva med. Pennor kan kännas väldigt olika ska ni veta. Och jag är löjligt rädd om mina pennor och lånar högst ogärna ut mina favoriter.

För ett par dagar sen gjorde jag något obetänksamt. Jag skulle precis köra igång en lektion som krävde en lite längre instruktion för att eleverna skulle förstå vad de skulle göra. Några elever hade kommit utan penna, men som tur var hade jag med mig några extra blyertspennor i en ask, så det löste vi snabbt. När jag precis hade startat min genomgång såg jag att en annan av eleverna satt helt overksam, så jag bad honom anteckna det jag gick igenom. Då visade det sig att han också saknade penna, och mina extrapennor i asken var slut. Jag hade då följande alternativ att välja mellan:
1. Låta honom sitta overksam medan jag hade min genomgång och sedan tvingas ha en enskild genomgång för honom
2. Avbryta min genomgång och hämta en penna i det närliggande förrådet
3. Låna ut min finpenna som satt i spiralbindningen i min kalender 

Jag tvekade en kort sekund och sedan lånade jag ut min finpenna och körde igång genomgången.
Efter en stund tittade jag till på eleven som lånat min penna och så insåg jag mitt misstag. Han hade inte skrivit ett enda ord i sin bok. Däremot låg min penna isärplockad i molekyler på bordet framför honom! Alla senare försök att åter få pennan i brukbart skick misslyckades. Pennan var död, bestialiskt styckad!

Varför tänkte jag mig inte för? Varför låna ut något som gick att montera isär till en elev med den bokstavskombinationen? Jag borde ha vetat! Han skulle ha haft en neutral blyertspenna som inte väckte något som helst intresse! Eller en krita! Eller ett stycke kol! Bara inte min finpenna!