neverkeso

Efter en förmiddagspromenad på stan var jag kall och ruggig när jag kom hem, så jag svepte in mig i en filt och hoppade upp i soffan och tittade på "Patrik 1,5".
Tur att jag inte såg den på bio, för då hade jag skämt ut mig. Jag har snörvlat och gråtit nästan hela filmen. Vilken underbar film! Vilken snyting mot alla fördomar mot allt som avviker från normen. Vilken svidande kritik mot byråkrati!
Gustav Skarsgård och Torkel Petersson var häftiga som det homosexuella paret och Tom Ljungman som den föräldralöse Patrik. Det var så gripande med den stackars killen som hade valsat runt i fosterhem och andra placeringar, så han var trasig och misstrodde alla. När han hamnade hos ett homosexuellt par visste han inte hur han skulle hantera situationen.
Jag trodde att filmen skulle vara mycket flamsigare och ytligare, men den gick rakt in i hjärtat, och kramade åt hårt. Det var så många sekvenser som visade hur svårt det kan vara med relationer, osäkerhet, fördomar och kärlek. 
Och jag grät några gånger extra när jag tänkte på alla "Patrikar" jag möter i mitt jobb. De satt därinne i hjärtat hela bunten och bråkade med mig hela filmen igenom. 

Har ni inte sett filmen måste ni göra det snarast! Ladda upp med pappersnäsdukar!

Filmen får fem pappersnäsdukar av fem möjliga!