neverkeso

Har någon av er åkt genom Muskötunneln? Det är en 3 km lång tunnel som på sitt djupaste ställe är nästan 70 meter under havsytan.
Strax innan man kommer fram till tunneln passerar man först lite blandskog, och därefter finns en gammal by med fin bebyggelse, med hus från slutet av 1700-talet (några få som inte blev nedbrända av ryssarna under rysshärjningarna), och precis innan man åker in i tunneln har man en vacker havsvik med björkdungar och imponerande vassar vid sidan av vägen.
Sen kommer man in i tunneln. Då går det först snabbt utför. Det blir mörkare hela tiden, eftersom de gulaktiga lamporna som förvränger alla färger sitter allt glesare. Tunnelns väggar och tak är ständigt blankfuktiga av inträngande vatten, och när man är längst ner i botten är det lätt att få klaustrofobiska tankar. Jag kan få lite puls när jag åker där, och föreställa mig hur tunneltaket rasar in och vattnet bara väller in - så drunkningskänslan ökar och jag har svårt att hålla mig till den begränsade hastigheten 50 km/h. Det känns som om man åker neråt, neråt mot en avgrund  i evigheter, och jag har hög puls ända tills det börjar luta uppåt igen. När det äntligen börjar luta uppåt är det en evighetslång uppförsbacke med samma råfuktiga väggar och glesa belysning.
När man nästan känner att hoppet är ute ser man att antalet lampor ökar igen, och så småningom kan man se ljuset från tunnelmynningen. När man äntligen kommer ut ur tunneln är det lika vackra havsvikar och björkdungar på den sidan. Lättnaden är enorm!

Men vänta....det där låter ju som en beskrivning av livet...hmmm. Jag befinner mig nog där man börjar se fler lampor igen, kanske till och med där man börjar se tunnelmynningen. Jag längtar efter att se havsviken igen!