Att göra slut
Damen mitt emot mig på tvärbanan plockade plötsligt upp sin mobiltelefon, som ringde med en ilsken signal. Därefter utspann sig följande samtal:
- Nej, det är ingen idé att vi träffas mer!
- .......
- Du måste fatta att det inte är någon idé att vi träffas. Det får vara slut nu!
- .......
- Jag vill inte se dig mer för du svek mig!
- .......
- Du valde spriten framför mig!
- .......
- Du kom till mig och var full när jag var så ledsen! Du svek mig och valde spriten istället. Då får det vara nog! Jag vill aldrig mer träffa dig eller prata med dig.
- ........
- Jag hade behövt stöd i min sorg, men du var full istället.
- ........
- Nej, jag vill inte prata med någon i min familj. De är så falska och ytliga. Jag vill bara träffa människor som är levande och ärliga.
- .........
- Jag är ledsen Micke, men jag vill aldrig mer prata med dig! Nu är det slut! Hejdå!
Klick!
Och alla vi som satt i närheten av henne stirrade stelt ut genom fönstret eller oseende i någon annan riktning i vagnen, för att försöka ge henne lite ostört utrymme, trots att vi just hade fått ta del av hennes mest personliga angelägenheter.
Det är lite olustigt när man tvingas ta del av väldigt privata samtal, där man inte kan värja sig. Visst är det jobbigt med människor som inte tänker på att alla andra hör vad de pratar om i telefonen.
Jag förstår inte att man vill ha sådana där samtal offentligt.
Hmmmmm sådana samtal i offentlig miljö borde vara förbjudna..att liksom förse oskyldiga människor med sitt allra mest privata..suck....
Nej det är konstigt. Men ändå. Vilken stark och modig kvinna!
Helt galet utlämnande. En tumregel kan vara att undvika tala i telefon alls under de där resorna.
Jobbigt samtal. Och jobbigt att behöva lyssna på...
Det är både jobbigt och pinsamt att få höra ett sådant samtal.
Kram Ingrid