Lonely
Föreställ er känslan att få vara med i en lek för att en vuxen har bestämt det, men ändå är man medveten i varje fiber av sin kropp att man är utanför. Man är inte delaktig i skämten, blickarna. ramsorna, fnissen... De andra barnen visar tydligt med sitt kroppsspråk att man inte är önskvärd. Då väljer många barn att vara ensamma hellre än den förnedring det innebär att få vara med i en grupp på nåder.
När man hanterar den här typen av problem känns det som att dansa på en slak lina.
å så otroligt svåra dilleman ...att göra rätt...
Usch, ja det är svårt att göra rätt. Många barn som är i den situationen...tyvärr.
Man kan bara som vuxen se till att ha ögonen och öronen öppna.
Kramen
Inget lätt problem. Det måste angripas genom att börja ändra klimatet i hela klassen. Ibland går det ;-) När klassen är övertygad om att alla är lika mycket värda och att ingen ska stötas ut ur gruppen, då kanske den ensamme kan ansluta...
Något helt annat, angående cyklar med motorer, en "liten länk"
http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fstat%3D0%26ArticleID%3D2009%255c03%255c04%255c327168%26SectionId%3DDinapengar%26menusection%3DDinapengar%3BDinapengarNyheter%26o%3Dsp4
Hoppas du kan klicka dig dit. Du lär inte behöva några antirynkkrämer, och hjärnan håller du lätt i trim :-) Solen skiner här, kanske även runt din skola?
Jag blir ledsen när jag tänker på vad många barn som råkar ut för detta =(
Ja fy va ledsamt det är när någon blir undanskuffad sådär. Ja vad gör man? Även om man tvingar dem andra att vara med den utsatte så måste ju föremålet i fråga känna sig väldigt ledsen:( Usch va hemskt. Kram på dig! Mumin
Usch, det är hårt att växa upp.
Som barn präglas man ju så starkt.
Det där kan nog sitta kvar länge.
nej fyy va lessamt,
men guuu va gör skolan åt detta det kan ju gå riktigt illa,
ha en bra kväll
isst är det ett svårt problem
Vi på förskolan försöker lösa konflikter ofta och ibland lyckas vi och ibland blir det tyvärr värre
Man känner sig oft mktlös kramar Tingeling
Det är en svår fråga. Hur gör man bäst för att hjälpa ensamma barn att få känna gemenskap med andra? Man kan inte tvinga sig på andra.
Nej, det är inte lätt inte. När jag är rastvakt försöker jag göra något kul med den eleven så kanske andra elever också hänger på...
Svårt är bara förnamnet.
Du tar upp en jätte viktigt aspekt på ett väldigt svårt problem. Det krävs mycket för att hitta ett happy end. Och i vår välvillighet gör vi vuxna ibland ont värre. Kram
He, he. Mitt förra inlägg verkar lite stelt, hmm, som om det är enda metoden få ordning på mobbing. Så är det ju inte! Varje situation kräver sina egna helt olika lösningar. Men en metod kan vara som jag nämner... Helt klart precis som du skriver Fia, det går inte att som vuxen kliva in och kräva/be att den ensamme ska få vara med. Pinsamt för alla inblandade utom den aningslösa vuxna som tror sig göra något gott (när det är precis tvärtom). Mobbing lär fortsätta så länge det finns svaga människor som stärker sitt ego genom att mobba andra, i mina ögon rätt patetiska typer. Fast när man står där i mobbingstormens centrum, då kan man inte tänka så. Då försöker man överleva. Att fly, försöka försvinna, är en vanlig metod!
Nu blev det mer rätt. ;-) Gillade du motorcykelartikeln Fia? Ha en trevlig helg!
Av egen erfarenhet kan jag säga att man hellre är ensam. Då slipper man ännu en förnedring och bli mobbad som lärarens gullunge.
Ärrad blir man och det följer en livet ut.
Britten: Man stöter på probelemt lite då och då, och det är lika svårt varje gång. Det finns ingen patentlösning.
Ninna: Man kan finnas till hands och försöka hjälpa och stötta men man måste vara medveten om att de åtgärder man gör kan förvärra situationen.
Erik: Självklart kan man jobba med klimatet i klassen, och det kan förbättras, men det finns fortfarande ensamma barn. Sen finns det klasser med ett tillåtande klimat, där alla får plats, men tyvärr far många barn illa i det fördolda.
Ejmis: Ja, det är verkligen inte roligt.
Mumin: Det måste vara totalt förödande att veta att kompisarna är tvingade att umgås med dig.
Ester: Antagligen sitter det kvar någonstans i själen eller hjärtat hela livet.
Soffie: Skolan arbetar med elevernas attityder och sociala samspel, och det hjälper en bit, men det planterar sig inte i hjärtat på alla barn.
Tingeling: Håller med, man känner sig ofta maktlös.
Ulla: Det är ett stort problem.
Elena: Många gånger kan den typen av positiv förstärkning förbättra situationen.
Petra: Det kan man verkligen säga.
Namnlös: Ja, ibland löser det sig. Ibland tar det lång tid och ibland löser det sig snabbt, och de gånger det löser sig känns det så bra.
Erik: Ja, själva mobbingfenomenet förekommer ju i alla åldrar och olika sammanhang, så det verkar vara en mekanism som människan tar till när han/hon känner sig svag.
Lena: Fy, jag lider med dig i det du skriver. Hoppas att ärren i alla fall bleknar med åren.
Ta och läs om Ulf Janssos delaktighetsbegrepp. De tre grundläggande nivåerna- är det omgivningen faktiskt måste erbjuda- sedan kommer det svårare- de tre nivåer man måste förvärva...
men vi måste hjälpa till...skolan är också en arbetsplats. Det är inte som när man är hemma och fritt väljer vilka som får vara med. Jag tycker alla ska få finnas- även de socialt obegåvade måste få plats. Mainstreamen behöver lära sig att det finns alla sorters människor och alla har rätt till sin plats
fast visst är det svårt!
sexbarnsmamma: Självklart är det så under själva skolaktiviteterna att barnen ska kunna samarbeta med alla sina kamrater, det kan inte ifrågasättas. Där är det inte tillåtet att välja bort någon eller utesluta någon. Problemen uppstår där det inte längre är styrda grupper, eller i samband med fria aktiviteter. Då uppstår alltid någon form av hackordning.
Ja du Fia det kan jag föstå.. det är inte lätt det där. Det får vara starka människor som kan hantera till det bästa för barnen. Jag tror du är en sådan:-)
Finns så många barn som är utsatta för all slags mobbing och det är så vidrigt hemskt.. stackars barn det säjer jag..
Ha de gott nu och koppla av det är ju fredag.. snart lördag och vi ska rösta igen..
Dansen röstar jag inte på. Tror jag föredrar att kolla Så skall det låta i kväll:-)
Jag har mycket svårt att förstå mobbing. vem har gett mobbaren rätt att mobba någon annan. Vem har rätt göra något sådant överhuvudtaget, läste ett läskigt mobb fall i tidningen Allers, jag blir så illa berörd.
Varför kan inte vuxna säga ifrån, för barn måste lära det från någon annan det kommer inte bara sådär.
Detta problem verkar inte minska utan bara öka.
Ha en bra fredag
Kram Ingrid
Precis, jag kan tänka mig att man som barn känner att "vill de inte vara med mig, ja då vill jag inte vara med dem heller.. på nåder". Att tvinga ett barn till detta spär på mobbningen ännu mer. Men nu är det den vuxna som är med.. Miner, gliringar o dyl är svårt att komma åt.. Nej, fy.. det är skitsvårt det här och ett otroligt angeläget problem.. Bra att du tog upp det!!
Kram!
Godmogon! Önskar dig en go fortsättning på helgen! Själv ska jag på schlagerfest ikväll.
Usch detta är verkligen jättsvårt. Man kan ju inte tvinga folk att tycka om varandra.....möjligen respektera och acceptera....svårt nog. Och inte funkar det i vuxenvärlden heller. Ett spår jag ofta funderar på att också den som är utsatt påverkar situationen. Det kan jag känna igen från min egen skoltid där jag hade några svettiga år. Nu med facit i hand kan jag känna att jag faktiskt bidrog själv till mitt utanförskap. Men jösses det fattar man ju inte när man är 10 år!!! Verkligen inget lätt dilemma! Och förmodligen finns det inget facit i denna fråga heller. Livet är knepigt! Mycket kärlek och bekräftelse är en del av receptet tror jag.....kanske.....