neverkeso

När min yngsta dotter var 6-7 år blev hon bjuden på kalas till en klasskompis. Hennes kompis var lite vimsig och hade kanske inte alltid total koll på tillvaron, men hon var alltid glad och omtänksam, och hon och dottern var väldigt goda vänner. Eftersom de var bästisar hade dottern blivit bjuden långt före de andra, så hon fick en muntlig inbjudan. Hon fick besked om dag och klockslag, och dessutom fick hon veta att det skulle vara pyjamasparty.
Min dotter var överförtjust, för hon tyckte att pyjamasparty var något av det roligaste som fanns, så hon såg verkligen fram emot festen.
Den dagen det var dags för kalas fixade min dotter med presenten och plockade fram en ljusrosa sidenpyjamas. Hon var väldigt förväntansfull när jag skjutsade henne till festen. Väl framme hos kompisen skuttade hon ur bilen och vinkade av mig, för hon tyckte inte att jag behövde följa henne till dörren. Jag tittade efter henne där hon skuttade fram  sin ljusrosa pyjamas och hoppades att hon skulle få en riktigt rolig fest.

När jag ringde på dörren för att hämta henne några timmar senare visade det sig att hon hade fått fel tid av kompisen, så hon hade kommit en timme för tidigt, men det löste sig för de lekte så gärna en stund extra. Men det som var lite värre var att det inte alls var något pyjamasparty, utan ett alldeles vanligt kalas!! Så där stod min dotter och kände sig aningen felklädd när hon stod i en silkig pyjamas när de andra anlände med blommiga klänningar och tofsar i håret...

Som tur är klarar hon de flesta situationer med ett glatt humör...