neverkeso

Jag tar en stor risk med detta inlägg, för det kan innebära ett ödelagt rykte för tid och evighet, och det kan innebära att om vi skulle ha en gemensam bloggarmiddag kommer jag omedelbart att bli undanskuffad från köket. Det jag möjligen kan få göra blir att rulla in bestick i servetter. Men jag tar risken. Och det beror på att Socrate frågade varifrån namnet "Neverkeso" kommer.

Nu är det så att vissa människor är gourmeter, och när jag har berättat min historia kommer ni inte att räkna mig till den skaran. Men döm inte direkt, utan läs hela inlägget , innan ni vänder er bort i vämjelse.



Min vän sedan vi kom till jorden, i bloggen benämnd Kesokompis, och jag var 16 år gamla och hade bestämt oss för att cykla på Gotland i en vecka. Vi försökte planera vår packning och vår mathållning, för det fick inte vara för dyrt och det fick inte ta för stor plats eller vara för tungt. All utrustning inkl kläder, mat, tält, sovsäckar, spritkök mm packades ihop på våra trampcyklar, och så gav vi oss iväg. Vi enades om att bara äta knäckebröd i stället för mjukt bröd, för att det var lättare att transportera. När det gällde smör och ost fick vi lite problem, för vi ville inte ha ett kladdigt smörpaket bland baddräkter, tandborstar, tamponger och extra strumpor. Då tyckte vi att vi var listiga som köpte Keso - lösningen på vårt problem! Det var ju både smör och ost på en gång! 
Nackdelen var att vi tyckte att det var så himla äckligt. Vi kämpade oss igenom några dagar med tappert Kesoätande, då vi hela tiden önskade att förpackningen skulle ta slut någon gång. Vi var för fattiga och snåla för att slänga eländet.
Till slut kom vi på att det kanske skulle bli godare om vi smaksatte röran. Sagt och gjort! Så vi smaksatte den med Oboy.... Ni må tro att det var så vidrigt äckligt så det var nästan obegripligt, om ni dessutom lägger till det faktum att vi cyklat omkring med Keson i värmen några dagar. Så varken Kesokompis eller jag äter Keso om vi slipper. Därav namnet "Neverkeso". Så nu vet du Socrate!

     Never mix them....


Dessutom fortsatte vi vår framfart när det gäller fantasifulla skapelser. Så en natt när vi övernattade i ett slags Folkets Hus, satt vi på scenen (utan pubik måste jag tillägga) och tillagade vårrullar på vårt lilla spritkök. Eftersom vi hade rationaliserat bort smöret var vi tvungna att lösa problemet på något vis. Så vi stekte vårrullarna i ....jag törs knappt berätta det, för det är nu allt förtroende för mig kommer att dö som en snögubbe i Sahara....ok.... vi stekte vårrullarna i vaselin! Skitäckligt, jag vet! Men ni behöver bara läsa om det, vi var tvungna att äta skiten!

  

Men hallå, vi var bara 16 år!!!

Nu har jag blottat strupen och följande kan hända: antingen kommer människor som känner mig att passa på  tillfället att sabba alla mina chanser att få laga middag till nya bekanta, eller så kommer de att komma till min undsättning och berätta att de har fått ätlig mat av mig vid något tillfälle.

(Och då hoppas jag att mellanbrorsan INTE kommer att avslöja att han och jag tillagade bruna bönor och omelett en gång...och vi tyckte att det var otroligt gott. När vi skulle göra om bravaden senare och visa några andra hur välsmakande det var höll vi på att få upp det. Det var så äckligt att det inte gick att äta!  )