neverkeso

Jag kom på att jag har glömt att berätta hur det var att fira nyår i Västerås. Vi hade bokat nyårsmiddag på en italiensk restaurang. När vi gick dit och förcheckade (absolut nödvändigt när man har en make med ett förflutet i försvaret) såg det ut som en liten ruffig lokal med högst två bord. Så med tanke på priset för nyårsmiddagen började jag förbereda mig för en liten intim middag, där det skulle stå en energisk dragspelare bredvid bordet hela kvällen, sjungandes "O, sole mio"
Men när vi kom dit på kvällen upptäckte vi att det fanns större utrymmen längre in i lokalen, så det fanns ganska många bord. Vi blev väl omhändertagna, då det visade sig att de inte hade kypare, utan de hade några värdar och en värdinna, och de lade ner hela sin själ på att få oss att trivas. Alla värdarna var ditplockade direkt från don Corleones stall, med kritstrecksrandiga kostymer, slickat hår och hesa röster. När de frågade om maten var god var man tvungen att säga ja, för annars hade de plockat fram en stor revolver ur brösthölstret och skjutit oss på fläcken. Det var tur att maten var god som en dröm, för jag har så svårt att ljuga, och om maten hade varit osmaklig och jag hade börjat flacka med blicken hade mitt liv hängt på en skör tråd.
Strax före tolvslaget gick värdarna runt och kindpussade alla gästerna. När den tuffaste av maff... förlåt, värdarna pussade på en överförfriskad herre hörde jag hur värden fräste: - Inte på munnen, din idiot, på kinderna!
Minuterna före tolvslaget samlades alla vid baren för att skåla in det nya året. De tre maff.. förlåt, värdarna och diskjockeyn blev lite osams om vem som skulle få prata, så de hade inte koll på tiden, utan de pratade tills klockan var 6 minuter över tolv, och sen satte de igång en inspelning av nyårsklockor, samtidigt som de låtsades att det var direktsänt.
Ett mycket lyckat nyårsfirande med andra ord!