neverkeso

När jag var liten bodde jag i Stockholm på vintrarna, och i Småland på somrarna. Vi bodde på en gård med häst, kor, får och höns. Det var jätteroligt att hjälpa till med alla sysslor på gården. Bland annat tyckte jag att det var roligt att mjölka kor. Inne i "mjölkrummet" hittade min syssling och jag en liten groda en gång. Vi plockade upp den och lade ner den i en gammal kaffepanna som vi hade hittat på en skrothög. För att grodan skulle trivas lade vi gräs och löv i botten på pannan. Sen hade vi fullt sjå att jaga flugor att mata grodan med. 
Nu så här långt efteråt har jag ingen aning om hur länge vi hade grodan som husdjur - några dagar? En vecka? Flera veckor? 
Men rätt som det  var hade sommaren tagit slut och jag skulle åka hem till Stockholm igen. Dags att släppa ut grodan . Den satt kvar i gräset när jag gick. Mina föräldrar stod och pratade väldigt länge innan vi kom iväg, så jag hann springa tillbaka till vårt hus. Där satt grodan kvar i gräset, och jag var övertygad om att den var tam och tillgiven.  Och vad gjorde jag då? Jo, jag lade tillbaka den i kaffepannan.
Jag har haft lite ångest för det där genom åren, för jag kan absolut inte minnas om jag släppte ut grodan igen, eller om den satt fängslad i en gammal kaffepanna och svalt ihjäl.