neverkeso

För några år sen var jag och handlade lite av varje i en vanlig ICA-butik. Bland annat köpte jag tandkräm och nya tandborstar av ett särskilt fabrikat, och det fanns talonger med en inbjudan till en tävling om man köpte varor av det fabrikatet. Så jag tog en talong, skrev en slogan, klistrade fast kvittot, skickade in mitt bidrag, och glömde bort det hela.
Ett par månader senare ringde det i min mobil en kväll. I luren fanns en person som sa att han jobbade på en reklambyrå, och han började prata om den där tandkrämen. Jag förstod ingenting, utan försökte komma på vilken kompis det var som försökte driva med mig.
Efter en stund började jag komma ihåg lappen jag skickat in, och nu fick jag för mig att jag hade vunnit en årsförbrukning tandkräm eller så. Men reklambyråkillen sa:
- Du kommer väl ihåg din slogan?
- Eh, nej, svarade jag och funderade på om jag med det förlorade min årsförbrukning av tandkräm.
- Då ska jag läsa upp den här, sa han.
Och när han läste upp den kom jag ihåg att det var så jag hade skrivit.
- Vi fick in en massa bidrag, sa killen, och vi tyckte din var bra, så bra att du har vunnit första pris...
Jaha, vad bra! Då behövde jag inte köpa tandkräm det närmaste året!
Eller vänta...han sa något mer...
- .....så du har vunnit en dator. Till ett värde av 27000:-!

Jag vågade givetvis inte tro på att det var sant, förrän datorn några veckor senare levererades. Det var en Gateway-dator, direktlevererad från Irland, med scanner, joystick och en himla massa annan utrustning. Och den hade ett gigantiskt minne! Nu pratar vi år 2000, så ett gigantiskt minne då var 20 Gb. (skratta inte!) Det var häftigare än våra administrativa jobbdatorer. Men datorn hann ju knappt komma hem förrän tekniken hade utvecklats så den var passe´. Det går onekligen fort i den branschen.

bild från school.chem.umu.se