Pannkakor
Något alldeles otroligt har hänt hemma hos oss...vi har varit tvungna att kasta överblivna pannkakor! Ja, det låter kanske inte så märkvärdigt i andras öron, men för oss är det något närapå overkligt.
Våra tre barn har alltid varit närmast fanatiskt förtjusta i pannkakor, man har kunnat muta dem, och muntrat upp dem när de har varit ledsna. Vi har tillbringat många, många helger i skogen och på retrievejaktprov under deras barndom, och med en stadig matsäck bestående av mackor, pannbiff och pannkakor har de behållit sitt goda humör oavsett väder och restid. Alla friluftsdagar, vandringar, utflykter...de har ALLTID velat ha pannkakor som matsäck.
När äldsta dottern, L, under sin tonårstid knappt var hemma, kunde hon med en blodhunds näsa sniffa sig till när vi gjorde pannkaka, och då var hon givetvis hemma och åt middag.
Mellandottern, Y, kunde tillaga rätten redan som tvååring, och hon kunde utan vidare rabbla ingredienserna innan hon kunda prata rent.
Yngsta dottern, även hon Y, har ibland haft rena pannkaksorgier hemma med kompisar. När de har haft tråkigt har de sagt till varandra: "Vi går hem till Y och äter pannkakor!"
När vi har tillagat pannkakorna har våra barn alltid stått otåligt bredvid och velat börja äta vartefter de har blivit färdigstekta. Det har inte varit ofta som vi har lyckats steka färdigt allt innan måltiden har påbörjats, utan vi har utarbetat ett skiftsystem som har inneburit att vi har fått turas om att springa och vända, och hälla på ny smet.
Så ni förstår att vi har ett märkligt, nästan religiöst förhållande till pannkakor. Och nu, nu har vi fått kasta överblivna pannkakor! Jag vet inte hur man ska uppfatta det hela. Är det bra eller dåligt?
Är det så kanske att familjen börjar tröttna på de där pannkakorna:-) Eller så illa är det inte.. mest troligt i alla fall..
kram
Oh no, nej vänta nu här.. Vår kärlek för pannkakor tar slut när, vad är det man brukar säga? När helvetet fryser till is. Dramatiskt, men sant. En nästan för tam metafor tycker jag personligen.
Dagen äldsta systern L tog vår randiga sockerströare (den bästa - även känd som PANNKAKSsockerströaren) med sig när hon flyttade hemmifrån var ingen rolig dag. Jag minns den med sorg, orättvisa och avundsjuka.
Förövrigt älskar vi inte bara pannkakor i vår familj, vi är ytterst långsinta också.
Eller kanske är vi bara det när det kommer till just pannkakorna.
Ni förstår, nobody messes with mama's panncakes! ;)
/döttra Y
men du, dagen efter pannkakor är jättegooa!! så det är bra att det blir över
Vad kul det ar att lasa om dramatiska vardagshandelser! Har finns bara ris. Kram!
Hörrudu lilla Y - sockerströaren är INTE randig, utan vit med bruna fyrklöver på!
Ditt inlägg visar klart och tydligt att du inte är värdig att ha den i din ägo.
it´s mine. My precious...
Och f.ö. tycker jag inte det är okej att slänga pannkakor mamma!
När du sa det kändes det som om du lika gärna kunnat berätta att ni dränkt kattungar i plastpåsar(typ).
Flytta till söder så kan vi äta ihop varje torsdag...
Kram
Pannkakor.. det var inte plankstek det:-)
Så du var klassis med Janne Bark.. kul:-)
Kram på dej denna soliga dag från Skåne