neverkeso

Jag har just suttit och gråtit ihop med yngsta dottern, tittandes på "Grey´s anatomy". Vi satt i varsin soffa och snörvlade och försökte till en början dölja att vi var så blödiga, men sen släppte vi alla hämningar och hängav oss åt njutningen att lida med alla i programmet. Inte nog med att de avlivade en hund, det var dessutom tvära kast mellan glädje, sorg, liv, död, kärlek, smärta, otrohet och snäva sjukhusregler och lojalitet och civilkurage. Glömde nämna olycklig kärlek och svek. Det var så otroligt mycket känslor att jag knappt behöver ha variation i mitt eget liv, ett avsnitt av ett sånt program ersätter flera dagar av riktigt liv.