neverkeso

Jag har en lite konstig egenhet att bli vrålhungrig så fort jag hamnar i en telefonkö. Blodsockret som strax innan har varit stabilt sjunker plötsligt med hastigheten hos en Diamyd Medicalaktie och jag känner mig desperat som en ökenvandrare. Med luren mot örat försöker jag knappa mig igenom alla olika alternativ som telefonisten erbjuder, samtidigt som jag kastar mig mot köksskåpen i jakt på energi. Helst vill jag ha snabba kolhydrater, sånt som jag avråder mina egna barn och mina elever från att äta.
Oftast hittar jag något som kräver en hel del tuggningsarbete, vilket alltför ofta innebär att när jag väl får svar i luren är jag upptagen med att tugga för fullt.
- Hej, du har kommit till Lotta (Petter Stina, Elin.....) på XXXXX.
- Tugg, tugg, fnys, tugg, tugg
- Hallå? Det här är Lotta (Petter, Stina, Elin...) på xxxx. Kan jag hjälpa till med något?
- Tugg, tugg, tugg tugg
- Hallå?!
- Hej...tugg, tugg, (här puttar jag in de halvtuggade kexen, eller vad det nu kan tänkas vara i kinden så jag liknar en hamster) jo, jag skulle vilja ha hjälp med xxxx.
Och nu har de halvtuggade kexen sugit åt sig allt saliv jag hade i munnen, så nu börjar jag hosta.

Den stackars människan sitter i sin ände av luren och undrar över varför jag ringer ett samtal och börjar äta samtidigt. Och hur ska jag förklara det? "Jo, jag tror att väntetiden ska bli så extremt lång så jag har förberett mig genom att äta högkvalitativt protein de senaste dagarna, och just nu inför själva samtalet laddar jag med kolhydrater för att prestera så bra som möjligt!"