Vinterdag
Idag var det -16,5 grader ute, och vädret växlade mellan klarblå himmel och gnistrande sol, och stora dimsjok som svepte in och bäddade in hela nejden i ett luddigt töcken.
Det såg så vackert ut att man ville vara ute, men kylan bet i både kinder och fingrar, så det gick inte att gå någon jättepromenad. Men det är ju inte helt fel att gå ut en sväng, tills man blir stel i fingrarana och röd om näsan, och då går man in och lägger in ett nytt vedträ i spisen, och så fixar man lite varmt fika. Lite bilder från dagen.
När jag tittade ut genom köksfönstret över ängen låg en av kastanjens kvistar så vackert som ett filter för den glödande solan.
Plötsligt rullade det in stora dimsjok som bäddae in allt. En kort stund såg man knappt handen framför sig.
Solen tittar upp lite försiktigt på morgonen, och sen stryker den längs horisonten innan den skickar sina sneda strålar innan den försvinner igen. Den hinner aldrig upp på himlavalvet på hela dagen.
Här föll skuggan av kastanjen så fint på söderväggen på huset. Som om trädet kramade om huset med sin stora beskyddande famn.
Här kämpar solen upp bakom snöröken.
Solen kliver bara aningen högre än så här över ängen, även mitt på dagen.
Det här var nu i natt, när planeterna körde sitt skådespel på himlen. Det här är Venus som ligger starx ovanför månen. Tittade man österut kunde man se Mars och Jupiter, och västerut kunde man se Saturnus. Man kunde tydligt se att Mars var rödare än de andra planeterna och stjärnorna på himlen.
Här kan ni hitta Karlavagnen och lite annat.
Det var så häftig med den stjärnklara natten.