neverkeso

Jag köpte en blå hibiskus på Lidl för några år sedan. Den växte ganska snabbt, men såg ganska deppig ut på vintern. Varje år trodde jag att den var på väg att dö, men den kom igen varje sommar, och blommade med sina vackra, blå blommor. Den otympliga blomkrukan fick flytta med från Stockholm till stugan varje vår. Förra året tyckte jag att det var så bökigt att flytta den fram och tillbaka på det sättet, så jag funderade på att gräva ner den i trädgården för att se om den skulle klara de kalla, långa vintrarna i Värmland. Men det löste sig på det viset att den fick flytta till Skåne i stället. Där skulle den utan problem kunna stå ute året runt.

Och precis i början av förra våren råkade jag hitta två nya blå hibiskusar till ett fyndpris på Lidl. Jag bestämde mig för att plantera ut dem i trädgården, tänkte att det var kul att ha dem över sommaren i alla fall.

Men jag var onödigt ivrig. Planterade ut dem i mitten av april, bara för att det kändes så varmt och soligt. Och sen kom en isande kall och snöig period. De gröna löven som hade visat sig frös sönder, och jag trodde att jag hade tagit kål på dem direkt.

Men det var små sega krabater. De kom igen och växte lite och hade gott om gröna blad under sommaren. De hann dock inte gå i blom. 

Och när hösten kom visste jag att de absolut inte klarar vintrarna utomhus i den här klimatzonen. Det är att betrakta som hopplöst. Men när någon säger att det är hopplöst med växter kan jag inte låta bli att försöka. 

Jag täckte plantorna med massor av torra löv, så att de såg ut som små lövhögar, och så byggde jag ett slags täckande skydd av tegelstenar och hönsnät, så att varken djur, regn, blåst eller snö skulle kunna ta bort det skyddande lövtäcket. 

Och i våras (tidigt i april, när solen sken så varmt.....att jag aldrig lär mig!) tog jag bort nät, stenar och löv för att se om det fanns några livstecken. Och jag tyckte mig ana en liten antydan till knoppknölar på de nakna grenarna. Och sen åkte jag tillbaka till Stockholm och insåg att jag hade tagit bort det skyddande vintertäcket från de ynkliga pinnarna, samtidigt som det nyckfulla aprilvädret slog till med köldknäppar och snö. 

När jag kollade växterna i slutet av maj konstaterade jag besviket att jag nog hade misslyckats den här gången. Men jag sa, lite besviket: "Äsch, det har gått åt skogen, men jag låter dem stå kvar där tills jag hittar nya hibiskusar på Lidl."

Och titta vad jag upptäckte när jag krafsade lite i jorden igår! Det är små gröna blad på gång! De små hibiskusarna kanske kommer igen. Mot alla odds! Mot vedertagen vetenskap om klimatzoner! Trots en överivrig trädgårdsägare som inte fattar att aprilväder gör som det vill!

Ser ni! Det där ska teoretiskt sett inte vara möjligt!