neverkeso

Det har blivit en liten tradition att besöka minneslunden vid Sunne kyrka varje Allhelgonahelg, tända ljus och stå tyst en stund och tänka på nära och kära som har lämnat oss. Det är fantastiskt vackert i minneslunden, som en luftig och ljus park, med små kullar och björkar. En fin plats.

Och när mörkret föll tände vi ljus ute i den becksvarta trädgården. Under eftermiddagen tätnade molnen på himlen, så när kvällen kom och mörkret föll var allt riktigt kolsvart. Varken måne eller stjärnor syntes på himlen. Det enda ljus som syntes var de två lyktorna ute på gräsmattan.

Årets äppelskörd såg ut att slå alla rekord. Äppelträden dignade av frukt, så pass att vi oroade oss för om grenarna skulle knäckas när äpplena blev allt större. Vi gallrade bort en del kart som såg lite fula ut, för att ge träden kraft att producera stora, fina frukter. 

När vi återkom till stugan efter ett par veckors arbete i storstaden plockade vi återigen bort alla fula frukter från trädet, satte upp stöttor till extra äppelrika grenar, satte uvbulvaner högt upp i trädet, satte upp en rovfågeldrake som svävade på en hög, utdragbar mast, mitt emellan träden, samt satte upp en uggla som satt och nickade på huvudet. Och för att hejda även älgen från att knycka våra äpplen plockade vi fram alla trädgårdsmöbler och ställde dem tätt intill varandra i en ring runt det största och äppelrikaste trädet.

Nu hade vi verkligen gjort allt som var möjligt för att skydda äpplena.

 

Och hur gick det då?

 

Jo, när vi kom upp efter ytterligare ett par veckor mötte vi fullständigt kala äppelträd. Älgen hade varit fräck och hungrig och hade mumsat i sig precis vartenda äpple upp till ca två meters höjd, och äpplena som befann sig högre upp hade blivit kalasmat till koltrastarna, så vi hade inte ett enda äpple kvar!

Det blir inte mycket cider  eller äppelmos på noll äpplen.