neverkeso

November. Bara ordet ger associationer till mörker, kyla, och isiga vindar som rinner in under halsdukar, kragar och halslinningar hur tätt man än sveper kappan om sin kropp. Mörkret i november brukar vara obeskrivbart.

Och så inleder november sin turné med att generöst bjuda på en knallblå himmel, där solen strålade hela dagen. Vi eldade upp en rishög och släpade sen fram massor av bråte i vår skog som också hamnade på brasan. Det blev en dag då värme mötte värme skulle man kunna säga..

Är det högre makter eller det förändrade klimatet som gör novemer riktigt trevlig?

Jag vaknade till mitt i natten, och gick upp på toaletten. När jag tittade ut genom fönstret var det den mest fantastiska stjärnhimmel jag har sett. Himlen var mörkt djupblå och stjärnorna lyste overkligt starkt, som om det vore en fejkad filmeffekt. Det gick att se alla de välkända stjärnbilderna, och jag stod fascinerad och tittade på himlen, men jag kom inte på tanken att ta ett foto.

Jag funderade på hur soluppgången skulle se ut på morgonen efter en så mäktig natthimmel.

Jag undrade om det skulle vara färgsprakande och strålande som det kan vara ibland.

Jag kände mig lite hängig när jag gick hem från jobbet på förra onsdagen (alltså 1,5 vecka sedan). När jag kom hem tog jag ett bad, kollade tempen och märkte att jag hade hög feber, och sedan sov jag mesta tiden de närmaste två dygnen. Jag var inte det minsta hungrig, utan drack bara te och vatten, massor, innan jag somnade om och sov vidare.

Under helgen Kände jag mig "luddig" i öronen, och jag hade fått en jobbig ögoniflammation, som gjorde att ögonen klibbade ihop varje natt.

På måndagen hade allt i hela huvudet svullnat upp så det kändes som om hela huvudet var proppfullt av fetvadd. Jag hörde  nästan ingenting alls på något av öronen, men jag kunde ana vissa skarpa ljud med vänster öra, under förutsättning att ljudkällan var riktad rakt mot örat. Jag gcik till läkare som ägnade cirka tio sekunder åt mitt ärende, med en snabb blick med ototskop i båda öronen, och så fick jag ett kortisonnässpray utskrivet, och sen var det färdigt.

Jag hämtade sprayen och påbörjade behandlingen. I torsdgas gick jag till jobbet, trots att jag bara hade begränsad hörsel på ena örat, och ingen alls på den andra. Det är lite knepigt att jobba i ett klassrum med de förutsättningarna ska jag ärligt säga.

Jag har fortsatt behandlingen (nässpray + nässpolning två gånger per dag) men jag har ännu inte fått tillbaka hörseln på höger öra.

Plötsligt blir jag otroligt ödmjuk. Jag har alltid haft väldigt god hörsel, och har hört även små svaga ljud i naturen. Jag har kunnat höra från ett annat rum om det börjar koka i en kastrull. Jag har kunnat höra på långt avstånd när tvättmaskinen är färdig. Jag har kunnat uppfatta vad människor säger, även om de har haft svaga röster eller har viskat. Och nu har jag ett alldeles dörr öra, och ett som har mycket begränsad förmåga. 

Har jag haft förstånd att tillräckligt uppskatta att ha alla sinnen fullt fungerande? Nej, jag tror att jag har tagit det för givet att höra bra, ha bra förmåga att uppfatta smaker och dofter, och att kunna se på ett fungerande sätt (med hjälp av glasögon eftersom jag är närsynt, men det är ju inget stort problem).

Nu funderar jag på hur livet skulle förändras om hörseln är borta för gott. Lär man sig ett nytt sätt att ta sig an omgivningen? Kommer andra sinnen att kompensera det som har blivit sämre?

Kommer man att bli ännu mer ödmjuk inför det som fungerar?

Den här låten är väl den bästa tänkbara just nu.

Så här års ligger de där på gatorna och signalerar sitt kärleksbudskap. 

Yvanna och Christian hade flyttat till Georgia i början av februari, och Yvanna skulle fylla år 7 april. Jag hade tidigare skickat paket några gånger till mina släktingar i Texas, och då brukade det oftast ta cirka tre veckor för paketet att komma fram. Jag tänkte därför att jag måste skicka paketet tidigt i mars så att det verkligen skulle hinna fram till födelsedagen. Om det skulle råka komma långt innan födelsedagen hade jag för säkerhets skull skrivit "Får öppnas 7 april" på paketet. Men det visade sig att det var helt onödigt.

 

När Yvanna fyllde år hörde jag av mig och frågade om paketet hade kommit fram, men det hade det dessvärre inte gjort. Så vi hördes lite då och då de närmaste veckorna, men eftersom det aldrig dök upp något paket gav vi i stort sett upp, och deppade lite och tänkte att det hade blivit stulet.

 

Så hälsade jag på hos henne i juli, och vi pratade lite om det försvunna paketet, och spekulerade om det var stulet i Sverige eller USA. Det kändes hur som helst tråkigt att presenten aldrig hade kommit fram.

När jag åkte hem satt jag på en buss mot Atlanta, och då började jag prata med en kvinna som satt bredvid mig. Vi satt och pratade i över en timme, och av någon anledning kom vi in på det här med postgången. "Well I sent a postcard to one of my friends back in March, and it arrived just a few days ago", sa hon. 

Och så berättade hon att 7 av tio sorteringsställen för post hade stängts ned, så posten växte till enorma högar, och de försökte beta av sorteringen vartefter. Det var extrema förseningar på väldigt många försändelser, så jag sa lite bitterhumoristiskt att då kanske min dotters paket från i mars också kommer fram. Kvinnan log så vänligt och önskade oss lycka till.

 

Då kommer vi till det fantastiska i den här historien: ett par veckor efter att jag hade åkt hem hörde Yvanna av sig och berättade att hon hade fått ett paket. Filmerna och bilderna här nedan talar för sig själva.

 

Jag ser nu i efterhand att filmerna av någon anledning har kommit i fel ordning vid uppladdningen, men det bjuder jag på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I somras var jag och hälsade på min yngsta dotter och hennes man, som hade bott sedan i februari i Georgia. En dag besökte vi The Columbus Museum, som låg i staden Columbus i Georgia.

Det var otroligt intressanta utställningar, och vi tog god tid på oss att strosa runt och läsa om både det vackra och det fula i deras historia. Det var ändå intressant att de inte förskönade tiden med slavhandel och att avdelningen för kvinnokamp fick så stort utrymme.

Vi hade mycket att diskutera på alla de separata utställningarna, och trots att vi tillbringade en stor del av en förmiddag där hann vi inte se riktigt allt på museet.

 

Jag tyckte mycket om de fina konstutställningarna, med lite olika teman på konsten. Här kommer några av de tavlorna jag tyckte var extra vackra.

Jag har så länge gått och suktat efter några jättefina flätade små staket som kan användas till rabatter och som låga gränser i trädgården. Jag har hela tiden tänkt att de passar för att sättas ihop till en örtagård.

Den gamla örtlådan har vuxit alldeles vilt, så fransk dragon, spansk körvel, libbsticka, persilja, koriander, gräslök, mynta, citronmeliss, rosmarin, salvia, basilika och kummin står och trängs med några tomatplantor som jag var dumdristig nog att sätta i lådan. De har det för trångt, så nya odlingsytor är efterlängtade.

Så i morse åkte vi iväg och köpte 12 st små staket. På den här bilden är de utlagda för att förbereda monteringen.

Här den första ramen på plats.  Det ser verkligen lovande ut.

Visst är det snyggt!

Båda ramarna färdiga.

Ramarna får en markduk på botten. Vi funderade på om vi skulle behöva lägga hönsnät allra underst för att hålla sorken borta, men vi struntade i det eftersom sorken mest knycker lökar och rotffukter, så örter får nog vara ifred. Det var en utmaning att breda ut markduk i kraftig blåst, men det gick.

Vi har en elektrisk gräsklippare med en uppsamlare. Allt gräs är användbart, och det finns inga spår av petroleumprodukter i gräset. Och då kan det användas som nyttigt fyllnadsmaterial i alla planteringar.

Här har jag portionerat ut det färska gräsklippet (främst för att hålla markduken på plats)

Men det är för lite utfyllnad med det färska gräset, så jag fick hämta några kärror av det lite halvprocessade gräset som låg samlat inne i kompostgaller.

Allt gräs är utkrattat så slätt som möjligt.

Nu var det dags att fördela jorden. Vi gjorde ett riktigt klipp i somras när vi kunde köpa 40-liters jordsäckar för 20 kronor styck på Coop i Sunne. Gissa om vi gjorde ett antal resor med knökfull bil! 

Jorden upphälld i lådorna.

De här lådorna må se låga ut, men de rymmer väldigt, väldigt mycket jord. 

Nu är jorden på plats! Och överst ett skyddande lager barkmull. (Också fyndat för 20 kr per säck!).

Nu har några av växterna fått flytta från trånga lådan till nya, friska ytor.

Det var ett litet vågspel att flytta dillplantor från en annan del av trädgården hit.

Jag är så nöjd!

Välkomna pä fika bland örterna!

Där finns även en gullig bokhandel som har roliga tematräffar och fin skyltning i butiken. På en avdelning har de bara en massa böcker som är inslagna i kraftigt papper, och på pappret står det en beskrivning av boken, men inga titlar och inga författare. 

Ibland anordnar de bok/vin-kvällar där folk köper en biljett som ger dem en upplevelse där de får flytta mellan fem platser i butiken. På varje plats får de en presentation av en bok, och så får de dmaka ett vin som ska passa till den boken. När de är klara får de behålla sin favoritbok, och sedan finns det en möjlighet att köpa det vinet man gillade bäst i butiken.

Floden utgör gränsen mellan Georgia och Alabama.

Vid stranden finns det en fantastisk staty som föreställer en flicka som sitter och ritar.

När jag kom fram fick jag ett så fint välkomnande med ett överlevnadskit i mitt sovrum.

I huset finns flera roliga blomsterarrangemang.

Jag klev upp klockan 4 på morgonen hemma i Stockholm i onsdags. Trots att det var vid den tiden på dygnet så var det alldeles ljummet utomhus.

Sedan satt jag i ett luftkonditionerat, nästan lite kyligt, flygplan till New York.

På alla platser i planet satt det en bildskärm på ryggstödet till stolen framför, så man kunde titta på film, lyssna på musik, spela olika quiz och följa resan på en karta. Den kartsn var väldigt rolig med en bild som gick att zooma in och ut, och man kunde "snurra" på jordklotet och hitta önskad plats i världen. Jag nördade ner mig och gjorde nedslag på olika platser där jag zoomade in och tittade lite närmare på hur det såg ut.

Och så hann jag titta på två långfilmer. Först tittade jag på "Barbie" och upptäckte att den var roligare och mer feministisk än jag hade föreställt mig. 

Därefter tittade jag på en ganska charmig film som jag inte hade hört talas om.

Den här var skönt underhållande med charmiga karaktärer. Kan rekommenderas!

När jag kom fram till New York traskade jag runt i den luftkonditionerade flygplatsbyggnaden tills jag kom till ett lokaltåg som skulle ta mig till rätt terminal. När jag klev ut från tåget skulle jag bara gå ut genom ett par stora glasdörrar för en kort promenad till rätt terminal för anslutningsflyget mot Atlanta. När dörrarna gled upp var luften utanför så het att det kändes som att kliva in i en varm vägg.

Hettan och luftfuktigheten gjorde att luften kändes kompakt.