neverkeso

Vi kom fram till Barcelona nästan mitt i natten, och innan vi hade fått våra väskor hade klockan passerat midnatt med råge. Då tog vi oss med hjälp av en skumpig nattbuss, som åkte runt i praktiskt taget varenda liten gränd, till ett stopp som skulle vara hyfsat nära vårt hotell. Vi skulle bara behöva promenera några kvarter. Vi hade en karta med oss, så vi tyckte att vi hade ganska bra koll på läget, och vi försökte memorera bilderna på hotellet med omgivningar som vi hade sett på internet när vi bokade rummet. Det var så konstigt, för vi såg inga lysande skyltar eller reklam någonstans, men vi tittade på husnumren ,och förstod att vi närmade oss. Till slut stod vi utanför ett alldeles mörkt hus med rätt husnummer. Det borde alltså vara vårt hotell. Dörrarna stod öppna och därinne kunde vi se ett dämpat ljus, så vi gick med viss tvekan in, såg att det var en hotellvestibul, och så frågade vi om vi hade kommit rätt. Då visade det sig att det var strömavbrott, så de försökte klara sig med hjälp av ett par små stallyktor. Det fanns lite sparad ström i datorn, så de kunde fixa de enkla sysslorna, men det gick inte att skriva ut kvitton eller liknande. Hissarna fungerade ju förstås inte heller, så den entusiastiske piccolon tog alla våra väskor i ett raskt grepp och SPRANG fem trappor upp, och kom snabbt ner igen, lika glad och vänlig. Receptionisten förklarade att vi fick ta med oss den ena lyktan upp till rummet, för annars skulle vi inte se någonting alls i mörkret. Det var ganska mysigt att bara ha den lilla lyktan, och vi somnade ovaggade efter en vanlig arbetsdag, följd av resa och nattlig långpromenad. Några timmar senare vaknade vi till av att strömmen kom tillbaka och fullständigt dränkte rummet i ljus, eftersom alla lampor var på.