neverkeso

Jag klev in i porten precis när hissdörren höll på att glida igen, men en kraftig mansarm sträcktes ut och höll upp dörren så att jag skulle få åka med på turen. Väl inne i hissen noterade jag att mansarmen satt fast på en oerhört storväxt, svartmuskig man, inte helt olik den store indianen i Gökboet. Under den andra starka armen höll han en stor svart plastsäck. Jag sneglade lite på honom. Han hade väl inte ett lik i säcken? Han bar den som om det vore dun eller bomull i säcken, men med den resliga kroppen fanns det med största sannolikhet en sån gränslös styrka att han skulle kunna bära på en säck med en oxe och se lika obesvärad ut.

Men en oxe skulle aldrig få plats i säcken. Det skulle däremot ett lik kunna göra. 

Starke mannen såg bister ut utan att röra en min. Men kunde man inte ana ett dovt morrande djupt inne i den imponerande kroppshyddan? En liten ryckning i mungipan? Ögon som kisade, men aldrig tillät sig en blinkning?

Jag började fingra lite på min halsduk, som för att signalera att jag inte tänkte tjalla på honom, även om det råkade vara två lik i säcken. 

Morrandet hördes inte längre.

Hissen stannade knirkande på nionde våningen, och jag klev av.

Starke mannen åkte vidare till elvan. Med ett tyst ögonkast tog vi avsked av varandra.