Nya utmaningen nummer 84: Då trodde jag att jag var med i dolda kameran
En gång satt jag på pendeltåget. En liten bit ifrån mig satt en man i 35-40-årsåldern. Han var troligen närmare två meter lång, och hade långt, tovigt hår färgat i märkliga, flammiga färger. Dessutom hade han knallrött läppstift, en fladdrig blommig klänning och ett par stiliga, men gigantiska pumps och en mycket snygg handväska. Som en skum kontrast till sin klädsel hade han en klart förnimbar skäggväxt, troligen tredagarsstubb.
Jag kunde verkligen inte tro att det var en alldeles normal person som styrde ut sig på det sättet, så jag försökte lite försiktigt speja åt olika håll för att se om det fanns en dold kamera någonstans.
Men det var inget skämt. Det var en man som helt enkelt hade bestämt sig för att leva på sina egna villkor. Modigt gjort faktiskt. Det kan inte vara lätt att sticka ut och vara så gränsöverskridande.
Kommentarer
Postat av: Anna Filipendula Rudbeckia
Intressant..man slutar aldrig att förundras över hur folk spökar ut sig :) vi som är mer "vanliga" sitter där o tappar hakan..
Svar:
Fia
Trackback