neverkeso

Dagens uppdrag på den nya listan av utmaningar är att berätta om något jag absolut inte klarar av. Det finns nog mer än en sak som jag kan berätta om då.

Något praktiskt jag inte klarar av: Jag är totalt värdelös på att backa med släp. Det svänger liksom åt fel hur jag än bär mig åt.

Något känslomässigt jag inte klarar av: Jag är otroligt lättrörd och har svårt att hålla tårarna tillbaka både när det är något sorgligt, vackert och rörande. En sorglig tidningsartikel kan få mina ögon att svämma över på bussar och tunnelbanor och en gripande film kan få mig att hulka hejdlöst.

Jag är dessutom ganska skraj i vissa sammanhang och skulle tex inte klara att hoppa bungy-jump eller liknande.

Och så tror jag att jag inte skulle klara av att vistas inuti en ubåt. Jag har lite tendens till cellskräck (tror faktiskt att det är en följd av att Kesokompis och jag höll på att drunkna i Nice på en tågluffning i vår ungdom) och tycker även att det är väldigt obehagligt att kränga på mig trånga saker runt halsen.

För några år sedan lovade jag att vara figurant på en övning för sjöräddningen, och jag såg framför mig att jag skulle ligga på en holme och låtsas vara skadad. Det skulle jag i och för sig göra, men eftersom övningen gick av stapeln mycket tidigt på våren var vattnet fortfarande väldigt kallt och eftersom det fanns en risk att jag skulle ligga länge innan jag blev hittad var jag tvungen att ta på mig en överlevnadsdräkt. Det är alltså en nästan självlysande orange vattentät dräkt med absolut tät gummikrage. Den där läskiga gummikragen måste man kränga över huvudet för att dräkten ska funka.

Jag fick nästan blackout av fasa för att tvingas dra något så tätt över huvudet, så jag var tvungen att samla mig en stund och så tog jag på mig den läskiga dräkten. Jag var så lättad över att jag klarade av att ta den på mig att jag liksom av bara farten gick med på att hoppa i vattnet i nästa del av övningen. Till saken hör att vattnet hade en temperatur på kanske 5-6 grader, och när kompisen Jocke och jag hade hoppat ner i vattnet åkte alla båtar iväg därifrån. Där låg vi mitt ute i Hårsfjärden i det kalla vattnet och de höga vågorna och jag var bergfast övertygad om att det skulle vara någon liten förrädisk rispa i dräkten som skulle göra att dräkten långsamt skulle fyllas med iskallt havsvatten och sedan skulle jag sjunka som en gråsten.

Nu blev det inte så, utan helikoptern som skulle öva yträddning kom och fiskade upp oss efter att en man sänkts ned från helikoptern och fäst oss i en lina som hissade upp oss i tryggheten strax under de stora flaxande rotorbladen.

När jag väl satt på golvet i helkoptern och snöt mig för att bli av med allt saltvatten i näsan insåg jag att jag hade vågat något jag aldrig hade trott. Nämligen kränga den täta gummikragen över huvudet.