Ni visste det!

Visst förstod ni att jag skulle låna ut kameran?

När jag lämnade över kameran kändes det lite högtidligt. Eleven, vi kan kalla honom "Lennart" (för det finns det inga barn som heter nuförtiden), tog emot kameran och sa:
- Jag lovar att vara rädd om den.
Jag nickade och försäkrade att jag litade på honom.

Fast det inleddes på ett lite speciellt sätt. Jag hade lektion med en annan klass, och plötsligt knackade det på klassrumsdörren. Där stod rektorn med en mindre delegation, och han förklarade att de skulle skicka hem "Lennart" av vissa skäl som jag inte återger här. Men eftersom jag hade tagit med min kamera för att låna ut den, och vi hade kommit överens om att "Lennart" skulle hämta den innan han gick hem, hade han vädjat till rektorn att få gå förbi mig innan han gick hem.
Jag lämnade min lektion en liten stund och åtföljd av delegationen gick jag till vårt arbetsrum för att hämta kameran.

Nästa morgon fick jag tillbaka kameran i oskadat skick. På eftermiddagen kom "Lennart" tillbaka och frågade om han kunde få låna den en stund på kvällen, för han hade bara fått ihop 8 bilder som han var riktigt nöjd med, och han skulle behöva ha 10 st. Jag tyckte att det var ok, och så bestämde vi att han skulle lämna över kameran på kvällen, när han var klar med sitt plåtande. 
Sen var det en ganska rörande situation när han skulle gå från skolan. En kollega och jag stod i arbetsrummet och tittade ut genom fönstret. Kollegan raljerade över att jag hade lånat ut kameran, och antydde att om jag överhuvudtaget skulle få tillbaka den skulle det vara i form av molekyler. Då fick vi se "Lennart" komma ut på skolgården tillsammans med skolans alla värstingar. Han gick fram till en parkbänk som finns strax nedanför fönstret. Där stod han, med alla värstingkompisarna i en halvcirkel runt sig, och plockade fram sin ryggsäck. Sedan la han oändligt försiktigt ned kameraväskan i ryggsäcken, och hivade upp väskan på ryggen innan  han gav sig iväg för att hitta nya, häftiga motiv. 

Ikväll kommer jag att lägga in någon av hans bilder här på bloggen.


Kommentarer
Postat av: lillsyrran

Underbart! Hoppas han kommer in på utbildningen.

2010-04-27 @ 09:37:09
Postat av: Ester

Åh, jag blir alldeles blank i ögonen!

Tur att han har dig, tänk det här kommer han att minnas hela livet.

Du är ju inte bara en vuxen utan en del av hela vuxenvärlden.

2010-04-29 @ 19:16:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback