neverkeso

När jag klev upp i morse och blickade in i mina nyvakna ögon i spegeln råkade jag titta ner i handfatet, och då såg jag att det var en ful, missfärgad kalkbeläggning liksom i en ring runt vattenkranen. Jag tog en trasa och försökte torka bort det, men då det fortfarande såg lika fult ut kunde jag inte släppa tanken på att få bort det. Så jag började skrapa med en svamp. Inget resultat. Jag klickade ut en klick tandkräm och gnuggade. Inget resultat. Jag offrade en tandborste och gnuggade, och kände samtidigt att jag lade ner löjligt mycket energi på en oviktig detalj. Men fortfarande inget resultat. Jag testade även Vim med hjälp av en diskborste, lite såpa och, lite diskmedel. Började känna mig fånig, men hämtade bakpulver och gnuggade ut det. Det gav lite resultat, men det blev inte perfekt. Hoppades att ingen nånsin skulle få reda på vad jag lade ner så mycket energi på, och gick ut i köket och skar upp en citron, och  gnuggade citronen mot den stenhårda kalkbeläggningen. Det började luckra upp sig. Tog därefter en kleggig blandning av bakpulver och citronsaft och gnuggade runt kranen med tandborsten och kände en klar triumf när kalken löste upp sig och allt var skinande rent. Svor på att aldrig avslöja för någon att jag kunde bli så besatt. 

 

Kom efter en stund på att jag i stället skulle bjuda på att jag blev så besatt av en så löjlig detalj. Så varsågoda! En dag kommer jag att sitta inspärrad i ett rum, fullproppad med starka mediciner som ska bota min besatthet att få tvättställ och spisar kliniskt rena. Samtidigt som terapeuter med hjälp av samtalsterapi och ett individuellt utprovat träningsprogram ska försöka få mig att inte spara så mycket gamla kläder, tidningsartiklar och böcker.

 

Men i alla fall, när jag stod där och gnuggade intensivt på mitt tvättställ dök den här gamla roliga låten upp i mitt huvud: