Nya utmaningen nummer 83: En gång då jag kände mig modig

Det här var inte lätt! Jag är inte så väldigt modig av mig. Jag är tämligen stillsam och lågmäld och kastar mig inte utför slalombackar eller hoppar från tiometerstrampolinen med ett glatt skratt. Är inte heller så där så att jag ställer mig på bordet på fester och leder allsången. Kör (oftast) sansat och lagligt på alla sätt och vis. Har oftast varit den som är i körbart skick på fester (av egoistiska skäl, för att garantera att slippa sitta i baksätet)
Mitt mod är väl mer av den typen att jag vågar ta strider för saker som är viktiga, som tex om någon person har blivit illa behandlad.
Men annars kommer jag inte på något tillfälle när jag skulle ha varit speciellt modig
 
(Men det är antagligen jag som har hittat på den här rubriken. Undrar vad jag tänkte på då?)

Kommentarer
Postat av: Yvanna

Låt mig tänka. Några år sedan, tåget, kvinnan, de svarta ögonen. Du är ju min favorit av människor, morsan. En snällis, men en tuff sådan.

Svar: Tack! Så snällt!
Fia

2013-09-16 @ 19:33:35
Postat av: Lillsyrran

Hörru, du är en riktigt modig kvinna, med mod av den bästa sorten som inte handlar om egna kickar utan om att ingen ska behandlas illa.
Världen vore inte en bättre plats med fler kickmodiga människor, däremot om fler hade din typ av mod.

Svar: Tack! Gulligt!
Fia

2013-09-18 @ 07:47:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback