neverkeso

Ja, här finns ingen tvekan. Jag är verkligen en utpräglad morgonmänniska. Redan när jag var liten vaknade jag löjligt tidigt på morgnarna och hade lust att leka. Min mamma var så förskräckt en gång när hon hittade mig sittande ensam ute på trappan vid femtiden en sommarmorgon när jag var ganska liten. Där satt jag och njöt av fågelsång och morgondagg. Tror jag.

Jag är dessutom alldeles klarvaken och på gott humör på en sekund efter uppvaknandet. Det har inte alltid varit så populärt när jag har varit tillsammans med lite mer morgontrötta personer, som liksom verkar se det som en rättighet att vara i halvdvala och på dåligt humör ett tag innan det blir dags att äta frukostägget.