neverkeso

Efter en mysig semester i Amsterdam var det dags att åka hemåt igen förra helgen. På resan till Amsterdam fanns ett lämpligt avbrott med övernattning i Malmö, för det skulle kännas lagom efter 64 mils resa. Dagen därpå skulle hela återstående sträckan till Amsterdam klaras av.

Hemresan var inte så detaljplanerad, eftersom tanken var att det skulle finnas möjlighet till  spontana stopp och övernattningar där det kändes tilltalande. Stoppen skulle då kunna ske i Tyskland, Danmark eller i södra Sverige, precis där den spontana lusten inföll sig. Resan ut från Nederländerna och in i Tyskland klarades av utan några större köbildningar. Det var några små som försenade resan med kanske 45 minuter, så strax efter inträdet i Tyskland kändes det lagom att ta en bensträckarpaus med lite energipåfyllning i magen, även om bilen inte hade hunnit så långt som det var planerat (fast det alltså var väldigt oplanerat ...)

En grov plan upprättades, där middagen skulle intas i Köpenhamn, med eventuellt kvällsstrosande och övernattning. Så fortsatte resan genom Tyskland. På Autobahn, där tusen och åter tusen bilar befann sig, stod vi praktiskt taget stilla. Ibland kunde vi i krypfart komma framåt en liten, liten bit. På radion fanns ingen information om orsaken till stoppet, däremot var det en uppräkning av alla långa köer i hela Tyskland. 

Efter ett tag kom vi fram till en plats med blåljus och bärgningsbilar, men krypkörningen fortsatte i en ny evighet, tills vi kom fram till en ny plats med blåljus och bärgningsbilar. Totalt passerade vi minst fyra olycksplatser, och krypkörningen pågick i fyra timmar. Det fanns ingen möjlighet att stanna och ta en paus, utan man var tvungen att sitta på helspänn och hålla koll på framförvarande och bakomliggande bil och samtidigt hålla bilen i krypläge. Efter ett tag värkte det nästan i skinkorna och krampade i benen. 

Efter fyra timmar, när trafiken började rulla igen, hade man egentligen lust att köra vidare i full fart, men med uttröttade benmuskler kändes det bättre att ta en liten matpaus på ett matställe längs vägen. Toaletten var fräsch, men maten var ingen höjdare.

När Bilen äntligen fick rulla på danska vägar gick allt så smidigt och fungerade perfekt. Det började bli ganska sent, och även om Danmark är ett litet land så tar det ju en stund att åka från södra Jylland till Köpenhamn. Jag hade fått ett erbjudande om övernattning hos en kompis i Helsingborg, så nu stod övernattningsvalet mellan Köpenhamn, Malmö och Helsingborg. 

Då visade det sig vara omöjligt att surfa på telefonen och leta hotell i Köpenhamn. Köpenhamn närmade sig, men utan hotellplaner kändes det lite jobbigt att åka runt på måfå och leta prisvärda hotellrum.

Då var det bättre att ta Malmö. På nedresan hade det fina och mysiga hotellet med centralt läge i Malmö haft ett fantastiskt erbjudande med 325 kr per person, så vi hoppades att hitta ett prisvärt rum där igen. Då gick det inte att ringa till hotellet i Malmö. Hur man än ändrade riktnummer och landskoder så ville numret inte fungera. "Kanske bäst att se om numret fungerar när man kommer in i Sverige igen" resonerade vi. När vi kom på svensk mark igen var vi både hungriga och trötta, och ville hitta ett bra matställe och en bekväm säng. 

Av en rad olika skäl blev det inte hotellet i Malmö igen, och vid det här laget var det för sent att ringa vännen i Helsingborg, och inget bra matställe i Malmö dök upp eftersom man åker lite på utsidan av stan när man kommer från bron. Så det blev en mycket sen middag (supé, kanske?) på en hamburgerrestaurang i Lomma.

Därefter fick bilen rulla och rulla och rulla, och halv fem på morgonen hade bilen rullat i nästan ett dygn och drygt 160 mil, och plötsligt var vi hemma.