Skogstankar

Idag visar termometern på -4 grader och solen strålar så starkt att man kan känna värmen i ansiktet när man står inomhus nära fönstret.
Det kändes som ett perfekt promenadväder och vi gick en bit på vår lilla landsväg, innan vi svängde in på en skogsväg vi inte har gått på tidigare. Stigen var alldeles inbäddad i långt, kritvitt, frostigt gräs så det märktes att det var länge sedan någon har använt stigen. Det enda som syntes var några hovavtryck här och där, så någon av byns hästägare har varit där och ridit ganska nyligen.
Vi passerade tysta, frusna bäckar, små isprydda tjärnar och en omgivning där troll och älvor lätt kunde gömma sig under frostnupna blåbärsbuskar och lingonris. På ena sidan stigen var det en ljus tallskog, som verkade gallrad på ett vettigt sätt och på den andra sidan var det vilt och tätbevuxet på alla sätt och vis.
Allt var mycket vackert!
Så kom vi fram till en korsande stig i skogen, och vi förstod att vi skulle komma tillbaka till våra trakter igen om vi gick in på den nya stigen.

Där fick vi snubbla oss fram på en fullständigt sönderkörd väg, vid sidan låg stora högar med travat virke, och det som en gång varit skog var numera bara ett stort kalhygge.
Jag fattar inte hur det kan vara tillåtet att kalhugga stora ytor på det sättet, och sedan återplantera enbart gran, trots att all forskning visar vikten av variation bland växter, och de stora riskerna med monokulturer.
Och jag förstår inte hur det kan vara tillåtet att köra sönder små skogsstigar med tunga skogsmaskiner utan minsta krav på att återställa i ett bättre skick.
(null)

Det här var en vacker liten skogsstig för inte så länge sedan!
Tänk att det kan vara så stor skillnad på skogar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback