neverkeso

Det hade börjat snöa redan tidigt på morgonen, så det var svårt att ta sig fram till tunnelbanan. Vid Slussen skulle jag byta till buss, och när man gick i trappan till busstorget gällde det att hålla tungan rätt i munnen, för det fanns nästan ingenstans att sätta ner fötterna på de igensnöade trappstegen, där hundratals fötter hade pressat ihop snön till en hård, glashal kupol på varje trappsteg.

 

Hela skolgården var ett kritvitt snölandskap, där ungarna kunde åka kana, rulla i snön, bygga snögubbar eller elka herre på täppan på stora snöhögar.

 

Eller, hela skolgården var ju inte kritvit. Det upptäckte jag när jag hade rastvakt efter lunch. Då kunde jag konstatera att några ungar hade smugglat ut vattenfärger för att kolorera världen lite grann.